Low observable technology is used in order to prevent detection, or to delay detection. Radar cross section is an important parameter in aircraft survivability since it measures how detectable an object is with radar. To find the radar cross section Maxwell's equations are solved numerically in the time-domain using a finite difference scheme. This numerical method called Finite Difference Time Domain is very suitable for structures including complex materials. However, this numerical method needs to be verified for large scale simulations, due to numerical dispersion errors. Therefore it is desirable to verify the accuracy of the numerical simulations. In this project, the analytical solution to the multiple scattering by two spheres is implemented using the T-matrix formulation. The analytical solution to the scattering problem is first validated with the analytical Mie-series solution then compared to the Finite Difference Time Domain implementation. The results imply that the difference between the numerical and analytical solution is larger for higher frequencies and larger computational volumes. / Smygteknik används för att förhindra detektering, eller för att fördröja detektion av ett flygplan. Radarmålarea är en viktig parameter för skyddsprestanda hos flygplan eftersom den mäter hur detekterbar ett föremål är med radar. För att hitta radarmålarean löses Maxwells ekvationer numeriskt i tidsdomänen med hjälp av ett finit differensschema. Den numeriska metoden som kallas Finita differensmetoden i tidsdomän, är mycket lämplig för strukturer med komplexa material. Den numeriska metoden behöver valideras för storskaliga simuleringar eftersom det förekommer felaktigheter på grund av den numeriska dispersionen. Därför är det önskvärt att kontrollera riktigheten av de numeriska simuleringarna. I detta projekt, är den analytiska lösningen till multipelspridning av två sfärer implementerad med hjälp av T-matrismetoden. Den analytiska lösningen på spridningsproblemet valideras först mot den analytiska Mie-serielösningen och sedan jämförs den med resultatet av simuleringarna med Finita differensmetoden i tidsdomän. Resultaten antyder att skillnaden mellan den numeriska och analytiska lösningen är större för högre frekvenser och större beräkningsvolymer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-105606 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Wallin, Marina |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för fysik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds