Studies in zoo-archaeological Neolithic contexts is the study of early animal domestication in relation to humans transitioning into a more sedentary species. Research and documentation are vital for reconstructing the mechanisms behind the threshold event. In this thesis, teeth of Suidae have been documented, analysed and compared osteologically and interpreted cross-culturally. In addition, aDNA, isotope, coat colour and physical mammal size affecting factor studies are presented to contextualise this thesis. Primary osteological methods are Mandibular Wear Stage (MWS), Linear Enamel Hypoplasia (LEH) recordings and lower jaw third molar (M3) length measurement. These methods can detect biometric domestication markers. The analysed Suidae teeth are from the Middle Neolithic site of Ajvide, Gotland, Sweden. A collection of modern wild boar act as Control sample. These teeth are compared primarily with known domestic pig teeth sample statistics from the British Late Neolithic site of Durrington Walls, Wiltshire, United Kingdom. Results indicate that the Middle Neolithic Pitted Ware culture (PWC) on Gotland hunted during winter and kept limited numbers of captive wild boars as totemic animals (pets) possibly bound to land and ancestry. However, an exact reconstruction of the PWC pig pet keeping practices are uncertain due to human-pig relationships being highly dynamic. Intensified pig hunting, not pet keeping should be considered early domestication. Domestication carries with it detectable biometric markers, which seem to be rare in the Neolithic. The cross-cultural comparisons on traditional pig ‘low-intensity husbandry’ can attest to a human-pig relationship of hunter-gatherers keeping captive wild animals. The pig was not a staple food for the PWC and thus not intensively hunted, rather pigs were rare ritualistic commodities and likely highly praised. Perpetuating this human-pig relationship could have been maintained by PWC ‘big men’ that engaged in socio-political lavish giveaways at festivities and funerals, thus ‘hogging wealth’, but never domesticated the pig. / Studier i neolitiska zoo-arkeologiska sammanhang är undersökningar av tidig domesticering av djur i förhållande till mänsklighetens övergång till en mer stillasittande art. Forskning och dokumentation är avgörande för att rekonstruera mekanismerna bakom övergången. I denna uppsats har svintänder dokumenterats, analyserats och jämförts osteologiskt och tolkats tvärkulturellt. Studier i aDNA, isotop, pälsfärg och fysiska storleksfaktorer hos däggdjur presenteras också för att kontextualisera denna uppsats. Primära osteologiska metoder är tandslitage i underkäke (MWS), linjär emaljhypoplasi (LEH) och underkäkens tredje molar (M3) mätningar. Dessa metoder kan finna biometriska domesticeringsmarkörer. De analyserade svintänderna kommer ifrån den mellanneolitiska lokalen Ajvide, Eksta socken, Gotland. En samling moderna vildsvin agerar kontrollmaterial. Dessa tänder jämförs i första hand med kända domesticerade stenåldersvin från den Brittiska senneolitiska lokalen Durrington Walls, Wiltshire, Storbritannien. Resultaten indikerar på att den mellanneolitiska gropkeramiska kulturen (GRK), jagade på Gotland under vinterhalvåret och tog tillfånga ett begränsat antal svin som husdjur (totemdjur). Troligen togs svin tillfånga av olika ’hus’ till följd av att svinet var bundet till land och förfäder. En exakt rekonstruktion av GRKs svinhållningspraktik är dock osäkert på grund av att människo-svin relationer är dynamiska. Intensifierad svinjakt, inte tillfångatagandet av enstaka djur bör betraktas som tidig domesticering. Domesticering medför speciella biometriska markörer som är ovanligare i neolitisk tid. De tvärkulturella jämförelserna i traditionell "lågintensiv svinhållning" kan intyga på ett sådant förhållande mellan jägare-samlar grupper och vildsvin. Även om svinet inte var en basföda åt GRK, och därmed inte intensivt jagade, var svinen sällsynta ritualistiska handelsvaror och troligen högt värdesatta. Gropkeramiska "stormän" kan ha varit de drivande bakom denna praktik. Dessa ”stormän” engagerade sig i sociopolitiska aktiviteter, festligheter och begravningar, och därmed hade "hamstrat välstånd", men domesticerade aldrig svinet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-324728 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Hägglund, Eric |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för arkeologi och antik historia |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds