I Nacka kommun pågår sedan 2008 ett projekt med att skapa två museer i Fisksätra. De två museerna består dels av ett historiecenter som berättar om Slaget vid Stäket 1719 då svenska och ryska styrkor drabbade samman, dels består det av Fisksätra museum 2.0 där Fisksätraborna får dela med sig av sina egna berättelser från platsen. Syftet med museerna är bland annat att skapa identitet och inkludering i samhället och att locka fler besökare till området kring Stäket och Skogsö. Med hjälp av bland annat modeller, arkeologiska fynd och ett skylt- och guideprogram vill man förmedla Baggenstäkets historia och en basutställning kommer att finnas i Fisksätra Marina. Många utställningar använder sig av texter för att berätta om föremål och företeelser i utställningen. Kring dessa utställningstexter cirkulerar problem och många kritiska röster har höjts mot deras kvalitet. De anses bland annat vara för långa och svåra; styrande och opersonliga och skapade utan tanke på målgruppen. Vissa menar till och med att utställningar mår bättre utan text där föremålen får tala för sig själva. Den här uppsatsen handlar om denna kritik och alla de råd om hur man skriver bättre utställningstexter. Syftet är att ansvariga för projektet med de nya museerna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt till utställningstexter för att på så viss kringgå de fallgropar som man annars riskerar att hamna i.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-10422 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Lindström, Malin |
| Publisher | Mälardalens högskola, Akademin för innovation, design och teknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds