Regioner har alltid funnits. Det har stått för det intermediära, en funktion mellan det lokala och det centrala styret. Den geografiska omfattningen har varit allt från länsindelningar till stora internationella eller kulturella regioner. Historiskt sätt, kan regioner vara funktionella, administrativa eller kulturella. När Sverige övergick till att bli ett industrisamhälle, blev regioner en viktig utgångspunkt för att förändra de nationella näten. För att förstå regioners utveckling, kan vi dela upp den i nyregionalism och gammal regionalism. Den gamla regionalismen innebar att staten hjälpte regioner att utvecklas genom att ge dem statliga bidrag. Detta var en process under 1960-1980-talet. Nyregionalismen, som kom därefter, utgjordes av att regioner fick större makt att själva förändra sin situation. Samtidigt i världen, började en in-ternationaliseringsprocess att märkas allt tydligare. Ekonomin i världen, påverkade även ekonomin i Sverige. Det lokala och det globala påverkade varandra och regioner började konkurrera globalt. Regioner styrdes inte längre av bara staten, utan av flera aktörer. Regioner skapas med hjälp av olika drivkrafter, samt de möjligheter som finns förankrade på platsen. Samtidigt som de måste drivas av en tro på sig själva och våga satsa på det de tror på. Ett annat sätt att förstå samhällsutvecklingen är genom Törnqvists uppdelning av regionalisering och globalisering. Regionalisering förutsätter att regionala eller lokala band gör att verk-samheter och människor binder sig till vissa platser. Globalisering innebär tvärtom att verk-samheter och människor är beroende av sin stora rörlighet och ett nätverk utan gränser. Både globalisering och regionalisering påverkas av suveräna stater, nätverk och självmedvetna regioner (som har kraft att styra sitt eget område, utan en Superior makt). Ohmae talar för att världen idag består av regioner och överstatliga/suveräna stater. Vi har ingått en andra globaliseringsfas, där världen är gränslös och digital. Även om regioner idag påverkas av landets lagar för att kontrollera människor och varor, så att samhället upprätthåller säkerhet och ord-ning. I regioner måste det finnas noder, där den globala världen knyts ihop och människor kan träffas i verkligheten. Regioner måste dessutom vara flexibla för att kunna anpassa sig efter den globala utvecklingen. En region är en social konstruktion som skapas genom människorna som vistas dagligen i den, samt hur de som ser den utifrån. Dess identitet skapas genom det sätt som den särskiljer sig från andra regioner. Enligt Soja förstår vi regioner ge-nom dess formation i landskapet och inte genom dess historia. Ett sätt att förstå regioner är genom att se dem som en polycentrisk urban region. Det vill säga, som ett stort geografiskt område med flera centrala punkter som gör att området hänger ihop, utan att någon punkt/nod dominerar. Genom områdets gemensamma resurser och till-gångar, blir den polycentriskt urbana regionen en starkare global konkurrenskraft. Ett sätt att stärka regionen är internt genom dess infrastruktur. De starka förbindelserna bygger bland annat upp regionens ekonomiska och sociala nätverk. Det har hävdats att det inte kan finnas polycentriska noder, utan att det alltid måste finnas en central punkt i samhället. Exempelvis måste det finnas centrala noder i ett globalt nät-verk. Linköping/Norrköping utgör ett undantag. Där har två lika stora storstäder gått ihop och börjat skapa sig en identitet genom att marknadsföra sig som Sveriges fjärde största Stor-stadsregion. Städerna har tidigare drivits av en stor konkurrenskraft sinsemellan, men har på senare tid börjat inse värdet i att arbeta tillsammans och därmed bilda ett flerkärnigt centrum i regionen. Detta för att åstadkomma en starkare konkurrenskraft, inte bara mot andra städer och storstadsregioner i Sverige, utan även internationellt och globalt. Tillsammans utgörs de båda kommunerna av ungefär 250 000 invånare och 22 300 dagliga in- och utpendlare. Norrköping har växt mycket tack vare att de fick utlokaliserat en del av Linköpings universitet för ungefär tio år sedan. Studenterna i staden har lyft fram industrilandskapet och attraherat både kultur och företag. Utbildning och infrastruktur är enligt många det som skulle utveckla Linköping/ Norrköpingsregionen bäst. Ett utvecklat transportnät skapar grunden till den funktionella regionen. Därför behövs infrastrukturen i Sveriges nya storstadsregion stärkas. När de fysiska nätverken fungerar, är det även möjligt att skapa en fullt integrerad arbetsmarknad i regionen. Därför är det viktigt att projektet med att binda ihop Norrköping och Linköping med en snabbtågsförbindelse, den så kallade Ostlänken, genomförs. Ostlänken är en del av både Europakorridoren och den nordiska triangeln. Den stöds till viss del av medel från EU-fonden Transeuropeiska nätverket – transporter (TEN-T), vars uppgift är att förbättra inf-rastrukturen i Europa (se bilaga 1-3). Ostlänken ska bli 15 mil lång, byggnationen planeras att starta 2010-2015 och vara klar 2025-2030 (se bilaga5). Med den här studien vill jag visa att Ostlänken är en viktig förutsättning för att regionen i Linköping/Norrköping ska kunna bli en bärkraftig Storstadsregion. / In Sweden during the 1960s to 1980s, regions became an important aid to arrange a more uniform distribution of work. The northern parts of Sweden had lost ten thousands of job opportunities in a period of five years. The government decided to react and supported the northern regions, and this was the start of regional development in Sweden. Since then regional development has become more of a bottom up issue where regions are believed to have an ability to change their position by themselves, even if they still are very affected by different authorities like the European Union. Today regions are often understood as policy areas in-between the local and central government. But according to Ohmae, we have also entered a second global stage, which means that the world is increasingly dependent on digital technologies and in some respect less depend-ent on traditional borders. At the same time, the rate of urbanisation is speeding up in many places. This has brought about the development of various forms of metropolis and polycentric regions. There are different kinds of polycentric regions, such as the functional which is a region that is made up of good communication abilities. This could be physical infrastructure such as railroads. As an empirical example of this, I have chosen to examine the visions concerning a polycentric region in Sweden, i.e. the new region uniting Linköping and Norrköping. In the summer of 2006 this urban space was officially recognized by Nutek, the Swedish Agency for Economic and Regional Growth, as a potential new urban region. Both city regions have started a co-operation which strives to identify the two cities as a twin-city. The essay concludes that for the region to become an attractive and integrated new polycentric region, it is essential to develop functional commuting opportunities, such as the vision of the railway communication Ostlänken.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hik-478 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Emenius, Carin |
| Publisher | Högskolan i Kalmar, Humanvetenskapliga institutionen, Humanvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0032 seconds