I examensarbetet Kvar på Koverhar- En berättelse om återväxt används en nedlagd stålfabrik i södra Finland som utgångspunkt för en undersökning av framväxten av ett samhälle i en imaginär framtid där råvaror omhändertas, konsumismen och synen på exploatering och hållbarhet med alla de begränsningar och möjligheter det innebär är mer än fina ord i politiska manifest. I mitt projekt går hållbarhetsprocesserna hand i hand - ju bättre miljön återhämtar sig och bevaras, desto mer kan samhället utvecklas och växa. Platsens icke-urbana läge gör bioremediering tacksamt att använda, en långsam, men ekonomiskt och ekologiskt effektiv process som får ta tid på en plats där exploateringstrycket är litet. Miljöarbetet skapar sysselsättning och mervärde utanför ramarna för ekonomisk vinning. Stadsstrukturen tar form genom ett visualiserat scenario med utgångspunkt i den omgivande miljön, infrastrukturen, den befintliga strukturen och lokal tradition. De befintliga konstruktionerna och husgrunderna, baserade på stålfabrikens produktionslogik, används för att skapa oväntade arkitektoniska rumssammanhang tillsammans med den renande växtlighetens upplevelsevärden. En idé om cirkulär resursanvändning gör exploaterade industritomter till guldkorn för återanvändning och återuppbyggnad, där varje råvara och infrastruktursatsning är en tillgång. Jag vill berätta en historia om en plats som ingår i det kretsloppet, där gårdagens fantomfabrik skapar en grund för en idé om en framtida urban/rural sammansättning. / In the thesis project Residual resource - A story of regeneration the remains of an abandoned steel factory become the breeding ground for sustainable future settlement. Situated on the shore of southern Finland the area of Koverhar is in the midst of the forrest, but exceptionally well-equipped with infrastructural connections to the country's main cities. I have explored an imaginary scenario where future needs are catered to through environmental care, sustainable political decisions, resource-saving productions and decreased consumerism. In my thesis the bioremediation process initiates the expansion of the built environment. The non-urban location of the site makes the slow and ecologically effective bioremediation process ideal - the immediate need for exploitation is low, instead a community is allowed to form over a long period of time, based on soil-treatment and visualized changes in societal ideals concerning habitual urban and rural lifestyles. The existing foundations left at the site after the extensive demolition, will be used to generate unexpected spatial qualities in the built environment. The core of the development will remain public throughout the remediation process, with dwellings influenced by local tradition forming around. Through Residual resource - A story of regeneration I have explored the notion of circularity in terms of both environmental regeneration and architectural reuse. The future need for reclaiming post-industrial sites and remediation of contaminated environments are but a contemporary challenge a source of potential for reuse of resources and regeneration of ecosystems and rural settlements.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-268835 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Forsskåhl, Ellen |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT-19772 |
Page generated in 0.0023 seconds