Skedala deponi har använts som en soptipp för hushållsavfall sedan mitten av 1950-talet och 20 år framåt. Sedan 1974 har området använts som en deponi för slagg, slam från rökgasrening och flygaska. Villkoren för deponin ändrades 1993 när inte lakvatten fortsättningsvis fick pumpas till reningsverket. Nya villkor upprättades för lakvattenhanteringen och ett våtmarkssystem anlades. Deponin drivs idag av Halmstads Energi och Miljö AB. Målsättningen med examensarbetet är att kartlägga funktion och konstruktion av våtmarkssystemet samt ge riktlinjer till en skötselplan för långsiktig funktion att avlägsna tungmetaller och kväve från lakvattnet i våtmarkerna med hänsyn till svensk miljölagstiftning. Våtmarksystemet anlades med lakvattenmagasin, luftningstrappa och fyra våtmarker, vars syfte är att avlägsna kväve. Lakvattnet pumpas från lakvattenmagasinet, recirkuleras över en luftningstrappa för syresättning och tillbaka till lakvattenmagasinet. Härifrån pumpas lakvattnet till våtmarkerna. Det finns en möjlighet att använda tre olika utflöden till våtmarkerna. Öppna diken är lokaliserade runt våtmarkssystemet som tar emot vatten från omgivande marker. Grundvattennivån är cirka en meter under markytan. Ett kontrollprogram upprättades med provtagningar på grund- och lakvatten. Provtagning av tungmetaller har utförts i våtmarkerna för att se halterna i sediment och vegetation och om det är ett bra alternativ att avlägsna tungmetaller från våtmarkerna genom skörd av skottbiomassa (växtdelar ovan jord) och rensning av sediment. Högst halter av kadmium och zink i skottbiomassa erhölls med vass. Högst halter av bly i skottbiomassa erhölls med havssäv. Högst ackumulering av kadmium, nickel och zink per ytenhet i skottbiomassa erhölls med vass. De mängder av tungmetaller som kan avlägsnas vid rensning av sediment som genomförs med cirka 10 år mellanrum ligger mellan 155-372 g As, 20-61 g Cd, 369-1468 g Cr, 1232-2787 g Cu, 3-8 g Hg, 232-1557 g Ni, 810-3756 g Pb och 3566-7824 g Zn. Cirka 1 % av mängderna tungmetaller som finns i sedimentet avlägsnas vid skörd av skottbiomassa. Utflödet till våtmarkerna kan regleras via pumpar så att en växelverkan mellan anaerob miljö (denitrifikation) och aerob miljö (nitrifikation) kan erhållas. Denna växelverkan kan öka avlägsnandet av kväve från lakvattnet. För att hindra översvämning och läckage av lakvatten bör rören lagas och rensas mellan våtmarkerna och vallarna tätas. Rensning av sediment och vegetation bör ske inom den närmaste tiden där en till två våtmarker rensas under samma år och de övriga (en till två) rensas påföljande år tills samtliga våtmarker rensats, för att bibehålla funktionen hos våtmarkssystemet. Sedan kan rensning ske med cirka 10 års mellanrum eller när kanalbildning uppstår. Vass är ett bra alternativ att plantera i våtmarkerna efter rensning. Vass gynnar dessutom kväverening i våtmarkerna. Enligt svensk miljölagstiftning klassas sediment och skottbiomassa som icke-farligt avfall och skottbiomassan och sedimentet kan förbrännas och slaggen, som blandats med slagg från övrig förbränning, kan deponeras på deponin.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-753 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Bengtsson, Ingela |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Sektionen för ekonomi och teknik (SET), Högskolan i Halmstad/Sektionen för Ekonomi och Teknik (SET) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds