<p>Transboundary protected areas are a fairly recent concept that have been increasing in popularity and are increasingly being integrated into large international organizations’ environmental policy making. This essay examines the phenomena through the cooperation between two national parks, Parc National des Pyrénées in France and Parque Nacional Ordesa Monte Perdido in Spain. The theoretical framework used in this essay is based upon border theory, focusing on the different factors that influence the behavior of the border dweller and how the different social conceptions of nature influence the way it is managed. The results in this study result from researching published and private documents from the national parks and interviews carried out with staff from the park administrations from both countries. The collaboration between these two national parks dates back twenty years and the cooperation has been carried out in many small projects. Historical ties between the villages in the border region, which also shares a common culture and lingual heritage, have inspired the cooperation. There are also economical benefits that influence the collaboration, such as the European Union’s regional policy that provides funds for transboundary cooperation. A mutual world heritage site, Pyrénées – Mont Perdu, is also situated within the parks’ territories, which should be managed conjointly by the national parks. However, an in-depth and well-integrated cooperation has not been found, as difference in the nature and how the organizations themselves are managed and regulated has generated a long and complicated course for decisions regarding cooperation. It appears that even if nature itself might be boundless, the national jurisdictions that prevail over nature are clearly adhered to and there are no available transboundary structures designed to handle a cooperation of this kind.</p> / <p>Gränsöverskridande naturvård är ett relativt nytt koncept som alltmer ökat i popularitet och även inlemmats i flera stora internationella organisationers naturvårdspolicy. Denna uppsats syftar till att undersöka gränsöverskridande naturvård mellan två angränsande nationalparker, Parc National des Pyrénées i Frankrike och Parque Nacional Ordesa Monte Perdido i Spanien. Uppsatsen har utgått ifrån gränsteoretiska utgångspunkter i form av vilka faktorer som påverkar gränsbeteendet och med särskilt fokus på hur föreställningar om naturen påverkar hur denna förvaltas. Samarbetet har granskats genom dokument publicerade av parkerna samt genom intervjuer med personal i de båda parkerna. Nationalparkerna har under drygt tjugo år haft en viss samverkan som konkretiserats genom flera småskaliga projekt. Samarbetet har inspirerats av en historisk samverkan mellan byarna i gränsregionen som har ett gemensamt språk och kulturarv samt ekonomiska incitament i form av den Europeiska Unionens stöd för samverkan mellan gränsregioner. Inom nationalparkernas område återfinns även ett gemensamt världsarv, Pyrénées – Mont Perdu, som skall förvaltas av nationalparkerna tillsammans. Studien visar dock att en fördjupad samverkan mellan parkerna inte har kunnats implementeras i praktiken, eftersom naturen förvaltas och regleras på olika sätt i de båda nationalparkerna. Skillnader mellan Parc National des Pyrénées och Parque Nacional Ordesas förvaltningsstruktur och administrationssätt gör att beslutsvägen för samarbetsfrågor blir lång och komplicerad. Även om naturen själv är gränslös, visar studien att de bestämmelser som råder över den, är starkt bundna till den nationella organisationsformen och att det i nuläget inte finns någon gränsöverskridande struktur som kan hantera frågor av detta slag.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:sh-1797 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Karlsson, Marianne |
| Publisher | Södertörn University College, School of Life Sciences |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0022 seconds