The crania from a mass grave associated to the Battle of Good Friday (1520) in Uppsala were re-examined in this study. The total skeletal material has been analysed before, but blunt force trauma was excluded and therefore a comprehensive trauma pattern could not be presented. In the current study, the perimortem cranial weapon-related trauma was examined by reconstructing the crania and conducting a trauma analysis. Standardised methods were used to identify and document blunt, sharp and puncture trauma. The results reveal that new blunt and sharp force trauma as well as one puncture trauma could be identified. Furthermore, the majority of weapon-related trauma were identified as sharp injuries, less than ten percent as blunt injuries and a few as puncture injuries. The cranial trauma pattern is interpreted to reflect the battle tactics, the situations in the battle, as well as the armour and weapons used by the soldiers. The notion of sharp force injuries forming the majority of trauma could imply that bladed weapons were used the most and blunt weapons were used less or caused less injuries visible on bone. The dominance of cranial trauma might indicate that head was a primary target. The trauma pattern implies that blunt weapons were used at least in face-to-face combat and bladed weapons were used in a variety of situations from face-to-face fight to more chaotic situations and against fleeing soldiers. Most of the new documented injuries were observable or easier to observe during or after the cranial reconstruction, indicating that reconstructing the crania is important for observing and identifying the maximal number of injuries possible. / Kranier från en massgrav kopplad till Långfredagsslaget 1520 i Uppsala har analyserats. Hela skelettmaterialet har undersökts tidigare, men trubbig våld fick uteslutas och en komplett bild av traumamönster har tidigare inte presenterats. I denna studie undersöktes spår efter perimortalt vapenrelaterad våld via rekonstruktioner av kranierna och efterföljande trauma-analyser. Standardiserade metoder användes för att identifiera och dokumentera spår av skarpt, trubbig och penetrerande våld. Resultaten visar att nya spår av trubbiga och skarpa skador samt en penetrationsskada kunde identifieras. Vidare framkom att majoriteten av vapenrelaterade skador var skarpa, mindre än en tiondedel var trubbiga och få var penetrerande. Skademönstren hos kranierna tolkas reflektera stridstekniker och situationen i slaget, samt möjlig utrustning och vapen som användes i slaget. Att majoriteten av skador är skarpa kan tyda på att blankvapen var de mest använda och att krossvapen användes mindre, eller orsakade färre skador som syns på ben. Det stora antalet kraniala skador tyder på att huvud var ett primärt mål för huggen. Skademönstren indikerar att krossvapen användes åtminstone i närstrid och att blankvapen användes i varierande situationer från närstrid till mer kaotiska stridsituationer och motflyende män. De flesta av nya vapenrelaterade skador kunde observeras eller blev lättare att observeras under eller efter rekonstruktionen av kranier. Detta tyder på att rekonstruera kranier är viktigt för att identifiera det mesta möjliga antal skador.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-193553 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Laine, Anniina |
| Publisher | Stockholms universitet, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds