Syftet med denna uppsats är att klargöra om bestämmelsen om befordringsfel i 32§ 2st. AvtL kan tillämpas på kommersiella avtal som sluts via e-post. Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen sikte på när en viljeförklaring förvanskas till följd av telegrafering eller genom ett bud. Vid avtalsslut som sker via e-post anses parterna komma i direkt kontakt och då försvinner det som lagstiftaren ämnat, d.v.s. att felet inte berott på avsändaren själv. Av praxis framgår det att bestämmelsen om befordringsfel sällan åberopas för fel som uppkommer under befordran. Vid en jämförelse av telefax och e-post torde inte praxis ge för handen att mottagaren ska stå risken för försenade telefaxmeddelanden. Dessutom finns ingen tydlig riktning i praxis om hur problem av sådan natur ska tacklas och därmed förefaller det svårt att tillämpa befordringsbestämmelsen analogt. IT-utredningen, SOU 1996:40, ansåg att 32§ 2st. AvtL inte ska anses tillämplig eftersom det skulle leda till gränsdragningssvårigheter vid avgörandet om felet berott på mänskligt handlande eller p.g.a. maskinella åtgärder. Den dominerande uppfattningen inom svensk doktrin är att 32§ 2st. AvtL inte ska tillämpas vid befordringsfel som uppstår över internet. I och med att parterna anses vara i direkt kontakt och mottagaren sällan inte inser eller bort inse att en förvanskning skett, bör lämpligtvis 32§ 1st. AvtL tillämpas. Min sammantagna slutsats blir därmed att 32§ 2st. AvtL inte kan tillämpas enligt gällande rätt, när avtal sluts via e-post. / The purpose of this thesis is to clarify if the provision in 32 § 2st. AvtL can be applied to commercial agreements closed by e-mail. The provision takes by the light of wording refers to when an error in a declaration of intent occurs, due to a misstake in telegraphing or through a messenger. Agreements which is closed by e-mail assumes that the parties come into direct contact and that takes away what the legislature intended, i.e. the error has not been due to the sender himself. By case law, it is clear that the provision in 32§ 2st. AvtL rarely invokes for mistakes that occurs during transfer. In a comparison of fax and e-mail the case law will not give at hand that the addressee must be held responsible for the risk of delayed fax-messages. Furthermore, there is no clear direction in case law how problem of this nature should be handled and therefore it seems difficult to apply this provision analogously. The IT investigation, SOU 1996:40, found that 32§ 2st. AvtL should not be applicable because it would lead to difficulties in determining whether the error was due to human action or because of technical equipment. The dominant view within the swedish doctrine is that 32§ 2st. AvtL should not applicable to transmission errors that occurs over the internet. The fact that the parties assumes to be in direct contact and the addressee seldom fail to realize or should have realized that an error occurred, it´s more appropriate to apply 32§ 1st. AvtL. My overall conclusion is therefore that 32§ 2st. AvtL should not be applied under current law, when an agreement is closed by e-mail.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hj-18101 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Sager, Hosam |
| Publisher | Internationella Handelshögskolan, Högskolan i Jönköping, IHH, Rättsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds