I barnkonventionens tolfte artikel framgår det att barn har rätt att uttrycka sin åsikt i frågor som rör dem, samt att barnets åsikt ska tillmätas betydelse efter barnets ålder och mognad. I januari 2020 blir barnkonventionen lag i Sverige vilket innebär att det kommer ställa högre krav på myndigheter att göra barn delaktiga i frågor som rör dem. Tidigare forskning avseende delaktighet visar flera brister inom den svenska socialtjänsten. Författarna till denna studie syftar till att undersöka hur socialarbetarna inom socialtjänsten förstår och förhåller sig till delaktighet i barnavårdsutredningar. För att undersöka detta har sju intervjuer genomförts med socialarbetare inom socialtjänstens barn och ungdomsenheter i Uppsala kommun. Resultatet av intervjuerna visar att socialarbetarna förhåller sig till barnen som sociala aktörer i viss mån men det råder fortfarande olika tolkningar kring vad det innebär att ett barn är delaktigt. Det framgår olika uppfattningar om vad delaktighet innebär i socialtjänstens arbete, resonemangen tenderar att stanna vid att lyssna på barnet och det finns en ambivalens kring att dela inflytandet för beslutet med barnet. Av socialarbetarnas berättelser framgår att det juridiska ramverket ibland hindrar arbetet med delaktighet i den mån som anses önskvärt. Slutligen framgår ett behov och en vilja från socialarbetarna att fortsätta utvecklas med arbetet kring barns delaktighet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-384349 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Hartzell Enger, Daniel, Jalal, Rand |
| Publisher | Uppsala universitet, Centrum för socialt arbete - CESAR, Uppsala universitet, Centrum för socialt arbete - CESAR |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0109 seconds