<p>Under 1900-talet inträffade det såväl nationellt som internationellt en rad händelser som har kommit att påverka vad som idag är att betrakta som säkerhet. Vårt samhällsklimat har gått från att handla om förberedelser inför ett storkrig mot att idag handla om hur vi ska förhindra och motstå olyckor och katastrofer. Denna studie är en genomgång av hur det svenska krishanteringssystemet är uppbyggt med fokusering på polismyndigheternas roll. Syftet är att åskådliggöra vilka krav som Rikspolisstyrelsen (RPS) ställt på polismyndigheternas förmåga att klara av kriser som utgörs av bland annat CBRNE–karaktär det vill säga kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära eller explosiva händelser samt att granska hur pass långt polismyndigheterna kommit i sitt krisberedskapsarbete. Studien är i stort baserad på de aktuella lagar och förordningar som reglerar polismyndigheternas krisberedskapsarbete, RPS strategidokument samt den nationella risk- och sårbarhetsanalys (RSA) som gjordes 2008. Studien visar att det finns en tydlig stävan att stärka den generella svenska krishanteringsförmågan. Detta visar sig bland annat genom de principer och regleringar som finns för hur krishanteringen ska organiseras, något som även återspeglas i polisens arbete med dessa frågor. RPS har i sin strategi guidat polismyndigheterna och placerat frågor om krisberedskap högt upp på dagordningen. Samtidigt visar RSA:n på brister i de olika polismyndigheternas krishanteringsförmåga och stor variation.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:umu-29988 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Thysell, Marcus |
| Publisher | Umeå University, Basic training programme for Police Officers |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0024 seconds