Förra året anmäldes det 792 personrån i Malmö, av vilka många utfördes av personer under 18 år. På andra sidan Öresund, ligger storstaden Köpenhamn med över en miljon invånare. Trots att Köpenhamn har nästan fyra gånger större befolkning än Malmö samt liknande problem med segregation och arbetslöshet anmäldes det där bara runt 400 personrån förra året. Syftet med denna rapport är att studera hur polisen i Malmö respektive Köpenhamn arbetar mot problemet och med hjälp av teorin om problembaserat polisarbete och dess tre nivåer av brottsförebyggande polisarbete, belysa skillnader och likheter i arbetssätt samt förklara dessa. Resultatet visar på stora skillnader i det rent repressiva arbetet, fram för allt styrt av olika juridiska förutsättningar att använda vissa tvångsmedel så. I fallet med sekundära brottsförebyggande insatser tillämpar man ungefär samma metoder. I Köpenhamn har man dock en annan och mer permanent organisationsstruktur samt lång erfarenhet av att arbeta med bland annat hembesök. Insatserna i Malmö är i formen av ett tillfälligt projekt och har nyligen kommit igång. Slutsatserna är att många skillnader kan förklaras utifrån olika möjligheter till utredande tvångsmedel. Skillnader i mer allmänna brottsförebyggande insatser förklaras genom ett mer långsiktigt tänkande hos Köpenhamnspolisen i form utav bland annat särskilda organ för enbart brottsförebyggande arbete gentemot unga. Detta är en långsiktighet som de som arbetar i verksamheten i Malmö önskar.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27414 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Andersson, Thomas, Wulff, Andreas |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen, Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds