Jesusforskningen har under de senaste 300 åren försökt ta reda på vem den historiske Jesus är. De flesta forskare är ense om hans existens men är knappast överens om vem han var och vad han tänkte. Ett sätt att finna nya vägar i studiet om Jesus är att fokusera på hans agenda. Uppsatsen söker därför ett svar på frågeställningen vad var Jesus intention med döden i Markusevangeliet? Med rätt metod kan en sannolik historisk rekonstruktion skapas av den historiske Jesus som förklarar varför Jesus dog. Rudolf Bultmann hävdade att den historiske Jesus knappt går att urskilja från trons Jesus. Evangelierna är därmed utvecklade av den tidiga kyrkans livsvillkor. Av vikt är därför att kunna argumentera för vad som utgör Jesus intention, vilket sker med hjälp av äkthetskriterier som är till för att analysera bibelavsnitt som sannolikt från Jesus eller ej. De utvalda avsnitten talar om intentionen med döden och denna information hos de ”äkta” avsnitten utgör rekonstruktionen av Jesus intention. Jesus historiska kontext är viktig för att förstå denna. Albert Schweitzer och Nicholas Thomas Wright betonar Jesus judiskhet samt behovet av att förstå honom utifrån hans eskatologiska förväntan. Judendom, eskatologi och även kristendom utgör den historiska kontexten (och teoretiska utgångspunkt) som tydliggör och förklarar Jesus intention med att dö. Han måste placeras inom rätt världsbild och ska därför förstås som en jude placerad i första århundradets judendom men även i förhållande till den tidiga kristendomen. Med eskatologi avses inte ett socialt budskap med kritik mot en korrupt värld, vilken John Dominic Crossans judiske cyniker-Jesus predikar. Istället rör det sig om en förståelse av att Israels berättelse har nått sin klimax och att den nya tiden kan gripa in. Resultatet tyder på att Jesus tydligt tänkte sig att dö. Det handlar dock inte om en dödslängtan, istället är döden en del av att vara Guds verktyg för Israels upprättelse. Utifrån en eskatologisk förståelse om den nuvarande tiden som ond med lidande och vedermödor, kommer Jesus lidande och död bli ett medel för den nya tidens ankomst med upprättelse och frälsning. Det är eskatologi som en förändring inom världens rumtid istället för världens slut. Genom att också tala om sig själv med det eskatologiskt laddade begreppet Människosonen visar Jesus att han ser sig som utvald av Gud, ska lida och få upprättelse. Döden är till för Israels upprättelse och syndernas förlåtelse. Han gör det tydligt att hans död är ställföreträdande och dör därför som Israel och för Israel. Detta sker genom att ta Guds vrede samt bli föremål för upprättelse. Jesus tänker sig därför att Gud ska ingripa genom hans död och därmed bli grunden för det nya som kommer därefter. Till exempel kommer Israel få ett nytt ledarskap vilka Jesus kungör är en del av Israels problem utöver att vara otrogna förbundet. Döden till trots förväntar han sig ett segerrikt slut bland annat genom uppståndelse. Med andra ord visar resultatet på en sannolik förståelse av Jesus intention med döden. Likväl visar det att den historiske Jesus sannolikt inte är dold bakom den tidiga kyrkans tro.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hj-29329 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Liljegren, Jonathan |
| Publisher | Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärande och kommunikation |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds