In ethics, a highly relevant and divisive topic is that of consent. Many moral dilemmas and ethical forks in the road turn on the question of consent. But how do we differentiate between the consensual and the non-consensual? There is no simple answer to this question and philosophers are quite divided, as they tend to be. Some believe that consent is a mental state whereas others maintain that it is a behavioral expression of some kind. There are others still who argue that consent is some combination of mental states and communication. In this paper, I shall defend the view that consent is a mental state and that it does not depend on any type of behavior. My central thesis is that only this view accounts for the ethical importance of consent in a liberal moral framework where consent matters due to its connection to our intrinsic right to personal autonomy. Additionally, views that make consent dependent on behavior have counterintuitive, and sometimes morally unacceptable, consequences for what is and isn’t consensual. I argue that only the view that I defend can account for the moral significance that consent should have. / I etik är samtycke ett väldigt relevant och delande samtalsämne. Många moraliska dilemman och etiska vägkorsningar hänger på frågan om samtycke. Men hur skiljer vi mellan vad som är samtycke och vad som inte är det? Det finns inget enkelt svar på den frågan och filosofer är ganska oense, som de brukar vara. Vissa tror att samtycke är ett mentalt tillstånd medans andra hävdar att det är någonting vi uttrycker via vårt beteende på något sätt. Det finns andra som påstår att samtycke är någon slags kombination av mentala tillstånd och kommunikation. I den här uppsatsen ska jag försvara synsättet att samtycke är ett mentalt tillstånd och att det inte är beroende av något slags beteende. Min centrala tes är att enbart detta synsätt tar hänsyn till den etiska vikten som samtycke har i ett liberalt moraliskt ramverk där samtycke är viktigt på grund av dess koppling till vår intrinsikala rätt till personlig autonomi. Vidare har synsätt som gör samtycke beroende av beteende kontraintuitiva, och ibland moraliskt oacceptabla, konsekvenser för vad som samtycke är och inte är. Jag argumenterar att enbart synsättet som jag försvarar betraktar den moraliska betydelsen som samtycke bör ha.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-149652 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Södermark, Philip |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds