Bakgrund: I Sverige är landstinget enligt hälso- och sjukvårdslagen skyldig att upprätta habiliteringsplaner över beslutade insatser för personer med funktionshinder. Planen är ett viktigt instrument inom habiliteringen för att möjliggöra en jämlik delaktig vård samt inflytande i behandling för personer med funktionshinder. Syftet och målen med insatserna ska framgå av planen, som tas fram i samverkan med personen med funktionshinder. Syfte: Syftet med undersökningen var att beskriva personalens uppfattningar och erfarenheter av arbetet med att upprätta och följa upp habiliteringsplaner samt hur habiliteringsplaner används i det dagliga arbetet med personer med funktionshinder. Metod: Designen är en beskrivande studie med en kvalitativ ansats. Totalt analyserades 16 intervjuer med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i fyra kategorier och 14 subkategorier. Informanterna beskrev att det upplevdes som svårt att formulera mål och utvärderingsbara mål som var meningsfulla över tid. Det saknades kunskap om hur en aktuella habiliteringsplanen uppdaterades därför var många av de insatser som gjordes inom habiliteringen inte kopplad till befintlig habiliteringsplan. Formulär och mallar som var tillgängliga inom verksamheten var inte kliniskt praktiskt förankrade, vilket innebar att olika tillvägagångsätt tillämpades. Det saknades tydliga riktlinjer och rutiner för hur en upprättad habiliteringsplan skulle rapporteras till kollegor. Vid upprättande av habiliteringsplan behövde personalen tydliggöra arbetssättet med habiliteringsplaner för personen med funktionshinder och deras anhöriga. Delaktighet hos personen med funktionshinder beskrevs vara beroende av personens kognitiva förmåga, samt höra samman med om anhöriga förde talan för personen med funktionshinder. För att skapa förutsättningar för delaktighet använde personalen visuellt bildstöd vid behov. Att arbeta utifrån habiliteringsplaner gav struktur och tydlighet men var också en administrativ börda eftersom syftet med planen var oklart. Slutsats: Denna studie visade att det fanns flera svårigheter förknippade med att upprätta habiliteringsplaner. Det fanns identifierade behov av utveckling: tydliga riktlinjer för hur habiliteringsplaner ska uppdateras, att mallar och formulär blir kompatibla med varandra samt tydliga riktlinjer för överrapportering. Enligt intervjumaterialet upplevde informanterna att habiliteringsplan var grundförutsättning för att personalen skulle kunna utföra sitt arbete. Att få habiliteringsplaner fullt verksamma i det dagliga arbetet på habiliteringen är en utmaning som kvarstår. / Background: The Swedish County Council is under the Health Care Act required to establish habilitation plans regarding decided interventions for people with disabilities. This plan is an important implement in habilitation services in order to ensure equitable care, participation and influence in the treatment of people with disabilities. The purpose and goals of the intervention are documented in the plan, which is created together with the person with a disability. Purpose: The aim of this study was to describe the professional’s perceptions and experiences of working with, establishing and evaluating habilitation plans. In short, the purpose was to study how habilitation plans are used in the daily work with people with disabilities. Method: This is a descriptive qualitative interview study where a total of 16 interviews were analyzed by qualitative content analysis. Results: The analysis yielded four categories containing a total of 14 subcategories: the informants experiences difficulties in goal setting, setting goals that could be evaluated and meaningful during time. The study shows that due to lack of knowledge about how a habilitation plan could be updated, many of the efforts were not connected to the existing habilitation plan. Forms and templates that were available were not clinically anchored, meaning that different approaches were applied. The results also show a lack of clear guidelines and procedures about how a habilitation plan should be reported to colleagues. In the habilitation process the professional needed to clarify the working process with the habilitation plans for the person with disabilities and their relatives. The participation for the person with disabilities was described to confound with the person cognitive ability and relatives impact. To create conditions for participation, the professional used image support when needed. The work from the habilitation plan gave structure and clarity but was also an administrative burden because the purpose of the plan was unclear. Conclusion: This study shows that there are difficulties in the process of developing habilitation plans and difficulties in making the habilitation plan an effective instrument in the daily work. Several areas in need of development were identified: clear guidelines on how to update habilitation plans, templates and forms should be compatible with each other and clear guidelines for reporting the plan to colleagues. Also, involving habilitation plans in the daily work is a challenge that remains to be met.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-218056 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Widenfalk Ehlin, Evelyn |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds