<p>Under åren 1977–89 bedrev arkeologiska institutionen vid Umeå universitet en forskningsundersökning av en boplats från äldre järnålder på Genesmon i Själevad socken, norra Ångermanland. Under åren 1991–99 rekonstruerades delar av gården i Gene fornby, ett hundratal meter därifrån. Denna avhandling behandlar uppbyggnad och inredning av ett av gårdens långhus, hus II, samt den treskeppiga byggnadstypens konstruktion och funktion i en större kontext. Syftet med avhandlingen är att beskriva växelverkan mellan teori och praktik i rekonstruktion, att beskriva rekonstruktionsarbete som en föränderlig förklarings- och förståelseprocess samt att undersöka om rekonstruktion kan bidra till ökad förståelse av arkeologiska huslämningar. Efter nära 5000 års dominans i södra och mellersta Skandinavien upphör långhusen att vara det allmänna byggnadsskicket i slutet av yngre järnålder. Varför detta sker blev en viktig fråga för förståelsen av byggnadstypen.</p><p>En hermeneutisk modell används för att beskriva hur tolkningarna under rekonstruktionsarbetet kom att inverka på varandra i en serie av samverkande eller motverkande förklaringar till den arkeologiska lämningen. Utifrån arkeologiska och skriftliga källor beskrivs därefter indelning och inredning av långhuset i sju rumsfunktioner som kan benämnas bur, önd, skåle, fjös, stall, lada och eldhus. Eldens roll, hedersplatsens placering och byggnadstypens förändring i Island blev viktiga delar för att förstå byggnadens ideologiska betydelse. Genom flera experiment med uppvärmning har lösningar sökts på problem med en rökig bostadsmiljö. Erfarenheterna leder slutligen fram till ett förslag på lösning som också illustrerar hur påtagligt förebilden kom att styra tolkningsarbetet.</p><p>Rekonstruktionsarbetet ledde till resultat av olika karaktär: dels erfarenheter om konstruktion, funktion samt material - och tidsåtgång för uppförande av den specifika huslämningen hus II och dels nya generella frågor och ny kunskap som ökar förståelsen kring den treskeppiga byggnadstypen. Långsträckt form, takbärande stolpar, mitthärd och relation till kult och ideologi föreslås som karaktäristiska element för byggnadstypen över tid och rum och byggnadens relation till ideologi föreslås som en av förklaringarna till varför långhusen försvinner i samband med kristnandet. När övergången till ett nytt byggnadsskick med ramverkshus sker under vikingatidens slutskede diskuteras den politiska och kyrkliga makten som styrande till dessa genomgripande förändringar.</p> / <p>During the years of 1977-89 the Department of Archaeology at Umeå University conducted a scientific investigation of an Early Iron Age settlement at Genesmon in the parish of Själevad, northern Ångermanland. Subsequently, during the years 1991-99 parts of the farm were reconstructed at Gene Fornby, a couple of hundred meters away from the site. This thesis deals with the construction and furnishing of one of the farm’s longhouses (House II), and the wider context of the construction and function of the “three-aisled” building type. The purpose of this thesis is to describe the interaction between theory and practice in reconstruction, to describe the reconstruction process as a constantly changing process of explanation and understanding, and to investigate as to whether reconstructions can contribute to an increased understanding of archaeological house remains. At the end of the Late Iron Age, after nearly 5000 years of dominance in Southern and Central Scandinavia, the longhouse ceases to be the dominant form of construction. Understanding why this happened became an important problem in this work. </p><p>During the reconstruction work, different interpretations influenced one another in a series of positive and negative feedbacks into the explanations of the archaeological remains. A hermeneutic model is used to describe this phenomenon. From archaeological and written sources, division and furnishing of the long-houses can be described in terms of seven room functions. These can be classified as storage bur, porch önd, living room skåle, byre fjös, stable stall, barn lada and rough kitchen eldhus. In order to understand the ideological meaning of the buildings the role of the fire, the placement of the seat of honour and the change in the type of building in Iceland became important parts of this study. Numerous heating experiments have been undertaken in order to try to solve the problem of excessive smoke within the building. The experiments finally led to a possible solution that also serves to illustrate just how the model itself came to influence the process of interpretation.</p><p>The reconstruction work led to results of different character: partly data on construction, function and materials – and the time frame for the construction of House II from its archaeological remains; and partly knowledge and new theories which increase our understanding of the three-aisled building form. The elongated form, roof supporting poles, central hearth and a close association with ritual and ideology are suggested as characteristic elements for this type of construction, throughout its chronological and spatial extent. The relationship between the building and Norse ideologies is suggested as one of the explanations for the longhouse’s dissappearance with the introduction of Christianity. At the end of the Viking Age, there is a transition into a new framework based method of construction, and the political and ecclesiastical authorities are discussed as having governed these widespread changes.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:umu-248 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Edblom, Lena |
| Publisher | Umeå University, Archaeology and Sami Studies |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Doctoral thesis, monograph, text |
| Relation | Studia archaeologica Universitatis Umensis, 1100-7028 ; 18 |
Page generated in 0.0029 seconds