In this essay, I examine the intertextuality of Lydia Sandgren's debut novel Collected Works (2020). Throughout the novel, references to other literary works is constantly made, such as books by Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir and Sigmund Freud. The question I work with is as follows: What are the functions of the intertexts in Collected Works? Who is the narrator who places the intertexts, and how does he or she evaluate this literature? As far as the theory is concerned, I start with Gérard Genette's book Palimpsestes, in which he divides the concept of intertextuality into five subcategories. The ones I use in this essay are intertextuality (which includes quotations, allusions and plagiarism) and hypertextuality (which has to do with the relationship between the new text and the original text). Harold Bloom's way of looking at intertextuality, that there is some kind of power struggle between the poet and its predecessors, is found in the main character in Collected Works. Bloom's concepts of clinamen (the successor tries to twist the previous work to where it should have been) and apophrades (the successor takes the position of his predecessor) are clearly visible in the main character Martin Berg. / I den här uppsatsen kartlägger jag intertextualiteten i Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk (2020). Genom romanens gång refereras det ideligen till andra litterära verk som bland annat böcker av Ernest Hemingway, Ulf Lundell, Jack Kerouac, Klas Östergren, Simone de Beauvoir och Sigmund Freud. Den frågeställning jag arbetar utifrån lyder som följande: Vilka funktioner har intertexterna i Samlade verk? Vem är berättaren som placerar in intertexterna, och hur värderar vederbörande denna litteratur? Vad teorin anbelangar utgår jag från Gérard Genettes bok Palimpsestes, i vilken han delar upp intertextualitetsbegreppet i fem underkategorier. De jag använder mig av i den här uppsatsen är intertextualitet (som innefattar citat, allusioner och plagiat) och hypertextualitet (som har att göra med relationen mellan den nya texten och ursprungstexten). Harold Blooms sätt att se på intertextualitet, att det råder något slags maktkamp mellan poeten och dess föregångare, anträffas hos huvudkaraktären i Samlade verk. Blooms begrepp clinamen (efterträdaren försöker vrida det föregående verket dit det borde ha kommit) och apophrades (efterträdaren intar sin föregångares position) är helt klart synliga i huvudkaraktären Martin Berg.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-220794 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Nilsson, David |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för kultur- och medievetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds