This licentiate thesis consists of an introduction (‘kappa’) and three papers discussing various aspects of time as a commodity and the practice of valuing travel time. The first paper is an analysis of the properties of time as an economic resource taking into account literature on behavior with regard to time. The intent is to provide better understanding of the underlying assumption of transferability between time and money in the context of transportation. The second paper builds on the analysis in the first paper combined with the findings of a study of commuters travel experiences during disruptions in the train traffic on the Øresund strait between Sweden and Denmark. It contrasts the theoretical account of value of travel time with the experiences reported by commuters and argues that the view of travel time as strictly a disutility can be limiting from a planning perspective. Instead, it is argued that an alternative approach can be to make travel time ‘plannable’, meaning viewing travel time as time travellers can plan to spend in a certain way at a certain time. The third paper argues that the diversity of possible mobility solutions based on self-driving vehicles has been somewhat overlooked in the current literature on value of travel time. Thus, the complexity of valuing travel time for self-driving vehicles has not been fully addressed. The paper consists of a morphological analysis of the parameters that might impact value of travel time for self-driving vehicles and a deeper analysis of five plausible self-driving vehicle mobility concepts. It is claimed that not all such concepts can be easily mapped into transport modes and that it might be more appropriate to differentiate value of travel based on travel characteristics. / Denna licentiatavhandling består av en introduktion och treartiklar som på olika sätt berör värdering av restid. Vare sigvi vill det eller inte är vår vardag driven av och bunden av tid.Vi planerar vår tid, spenderar vår tid och stressar när tideninte räcker till. Det vi önskar, vill och måste göra tar tid; tidenvillkorar helt enkelt mycket i våra liv. Om det är så att vi villförflytta oss från en fysisk plats till en annan, kanske mellanhem och jobb eller skola, tar det tid. Den här specifika tiden,restiden, antas behövas på grund av behovet av att jobba, fikaeller handla, inte genom en önskan om att resa i sig (även omdet självklart finns resor vi gör för nöjes skull, där nöjet är självaresan). I och med att resan (och restiden) är nödvändig men intei sig önskvärd är det ett grundläggande antagande inom fältetför transportekonomi att människor vill minimera sin restid i såstor utsträckning som möjligt. Det är det här antagandet sommycket av planeringen och investeringarna i transporter grundarsig på. Genom att undersöka betalningsvilja hos resenärer kanman sätta ett monetärt värde på potentiellt insparad restid: tidblir pengar. Men är det verkligen så enkelt? Till att börja medär tid och pengar de facto inte samma sak. Vi kan inte sparatid på samma sätt som pengar utan sparad tid måste användasomedelbart. Det blir därmed rimligt att anta att vad man gör medden insparade tiden spelar roll eftersom tiden känns mer värd omden kan spenderas på något meningsfullt. Vad man har möjlighetatt göra beror ofta på sammanhanget och upplevs därför mindreflexibelt än när det gäller insparade pengar.Denna avhandling resonerar vidare kring frågor om förhållandetmellan tid och pengar, i synnerhet den vanligt förekommandeoch generellt accepterade monetära värderingen av restid. Tillviss del problematiserar avhandlingen antagandet att tid är pengar och frågar sig om inte för mycket fokus läggs på tidskvantitetframför tidskvalitet och att kan det vara värdefullt att reflekterakring vilka transportinvesteringar som detta gynnar. Syftet äratt undersöka om de vedertagna transportekonomiska modellersom tillämpas idag speglar sådant vi som samhälle värdesätteroch lyfta aspekter som möjligen förbises.Introduktionen till avhandlingen består av en metodologiskdiskussion kring filosofins roll i tvärvetenskapliga projekt, enöversiktlig teoretisk bakgrund till begrepp såsom rationalitetoch välfärdsekonomi och en genomgång av teman som på etteller annat sätt berör värdering av tid. Därefter sammanfattasartiklarna och introduktionen avslutas med slutsatser och ettavsnitt om möjliga framtida forskningsämnen.Den första artikeln i den här avhandlingen handlar om hurförhållandet mellan tid och pengar kan bättre förstås genom attutgå från tiden som det primära att värdesätta. Denna analysoch de insikter som analysen leder till kan därefter förklara ochbättre underbygga antaganden som görs vid modellering av beslutrörande tid. I artikeln analyseras egenskaper av tid i relation tillpengar som framkommit i beteendevetenskaplig och psykologiskforskning. I transportekonomi, likt traditionell mikroekonomi,utgår man från ett antagande om stabila rationella preferenser hosindivider. Givet skillnader mellan hur individer verkar resonerakring tid jämfört med pengar kan man dock ställa sig frågan omdet skulle kunna vara annorlunda att vara rationell med avseendepå tid jämfört med att vara rationell med avseende på pengar. Isynnerhet då det finns egenskaper hos tid som är så pass specifikaatt motsvarande egenskaper inte finns hos andra typer av objekteller varor. Sammantaget hävdar vi att det enkla förhållandetmellan tid och pengar inte är tillräckligt rättfärdigat i ljuset av defaktiska skillnaderna mellan tid och pengar som verkar föreligga.Den andra artikeln i avhandlingen rör upplevelser av restid ochförhållandet mellan upplevelsen och de teoretiska antagandenasom görs i transportekonomi. I artikeln analyserar vi upplevelser av restid hos resenärer som påverkades av det plötsliga införandetav identitetskontroller vid resor mellan Sverige och Danmark 2015.Mot bakgrund av en studie där upplevelserna dokumenteradesvisar vi på aspekter av restid som upplevs men inte speglas i vedertagnatransportekonomiska modeller. Artikeln delar upp dessaaspekter i tre kategorier: (i) aspekter rörande den faktiska restatiden och upplevelser av själva resan, (ii) kortsiktiga anpassningartill rådande omständigheter och (iii) långsiktiga anpassningar tillrådande omständigheter. Vi menar att restiden behöver sättasi ett vidare perspektiv genom att se resan och restiden i ettsammanhang där planering av vardagen är en förutsättning föratt få livet att gå ihop. Ett möjligt sådant perspektiv är att urplaneringssynpunkt sträva efter att göra tiden så ‘planerbar’ sommöjligt, alltså att underlätta individers långsiktiga och kortsiktigaplanering av både restid och resor, istället för att enkom serestid som onytta.I tredje artikeln tillämpas till viss del insikter om vad som skiljertid från pengar och dessa appliceras på värdering av restid försjälvkörande fordon. Värdet av restid beror traditionellt (blandannat) på transportmedel, det vill säga om resan görs med bil,buss eller tåg. Självkörande bilar har i litteraturen setts som ytterligareresslag, ofta en ny sorts bil. Vi menar dock att självkörandefordon kan mynna ut i många olika typer av transportmedel därvissa kommer att likna de vi har idag medan andra kommer attvara nya sett till resegenskaper. Givet att dessa egenskaper är relateradetill aspekter som påverkar resenärers värdering av restidkommer tiden alltså vara olika mycket värd. Värdering av restidför självkörande fordon bli därför mer komplext än att lägga tillett eller ens några ytterligare transportmedel. För att belysa dettagör vi i artikeln en så kallad morfologisk analys där vi spännerupp ett lösningsfält vi menar täcker in aspekter som påverkarvärderingen av restid för självkörande fordon. Sedan analyserarvi möjliga (och troliga) lösningar, där varje lösning motsvararett möjligt transportmedel, och menar att restidsvärdet för dessa lösningar rimligen bör skilja sig åt. Det leder oss till att föreslåatt ett alternativt sätt att segmentera restidsvärde skulle kunnavara att utgå från resegenskaper, snarare än transportmedel somsådana. Sådana resegenskaper skulle kunna vara privat/deladresa eller om resan sker efter tidtabell eller är “on-demand“.Sammanfattningsvis menar jag att monetär värdering av tidkan ses från tre perspektiv: (i) det linjära förhållandet mellan tidoch pengar som sådant, (ii) aggregeringen av individers insparaderestid till faktisk samhällsnytta och (iii) restidsförkortningarsplats i kostnadsnyttoanalys och transportplanering i allmänhet.Transportinvesteringar görs på lång sikt och de samhällsekonomiskakalkyler som ligger till grund för dessa investeringar behöverdärmed spegla både vårt förhållande till tid idag men även hur vikommer att förhålla oss till tiden i framtiden. Rimligen kommervi då ha lika mycket tid som idag, men kommer vårt förhållandetill tid vara detsamma?Slutligen föreslår jag i avhandlingen möjliga framtida temanatt undersöka vidare, såsom transporträttvisa, aggregering avväldigt små restidsvinster och förhållandet mellan risker ochtidsvinster. / <p>QC 20200819</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-278152 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Nordström, Maria |
| Publisher | KTH, Filosofi, Stockholm |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Licentiate thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/masterThesis, text |
| Format | application/pdf, application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess, info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-DLT ; 2019 |
Page generated in 0.0026 seconds