Vid tvister som rör skadestånd måste käranden kunna bevisa att ett orsakssamband föreligger mellan den svarandes agerande och en uppkommen skada. Vid skadesituationer som präglas av multipel kausalitet finns det inte sällan flera potentiella skadevållare samtidigt som det är mycket svårt att utreda vem som har gjort vad i skadeförloppet. Följaktligen är det ibland endast möjligt att konstatera att en viss händelse medfört risk för skada, vilket resulterar i att åläggandet av skadeståndsansvar blir problematiskt eftersom det finns risk att en tänkt skadevållare inte alls har orsakat skada. Skadeståndsansvaret ska endast träffa den eller de personer som faktiskt har vållat skada, samtidigt kan det tyckas skäligt att den skadelidande på något sätt erhåller kompensation. Vidare är det svårt att acceptera en rättsordning där en skadevållare kan undgå ansvar endast för att skadesituationen är svårutredd, således måste en avvägning göras mellan den kärandens intresse av ersättning och den svarandens intresse av att inte få svara för skador som denne inte ha varit vållande till. I den här uppsatsen behandlar vi multipel kausalitet, ett kausalitetsproblem som inte återfinns i svensk rättspraxis. Vi undersöker huvudsakligen hur problematiken i förhållande till svensk rätt men som stöd för analysen drar vi även till viss del slutsatser från ett internationellt perspektiv.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-139141 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Bengtsson, Erik, Nilsson, Cecilia |
| Publisher | Linköpings universitet, Affärsrätt, Linköpings universitet, Affärsrätt |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0014 seconds