Keypoint detection and description is the first step of homography and essential matrix estimation, which in turn is used in Visual Odometry and Visual SLAM. This work explores the effect (in terms of speed and accuracy) of using different deep learning architectures for such keypoints. The fully convolutional networks — with heads for both the detector and descriptor — are trained through an existing self-supervised method, where correspondences are obtained through known randomly sampled homographies. A new strategy for choosing negative correspondences for the descriptor loss is presented, which enables more flexibility in the architecture design. The new strategy turns out to be essential as it enables networks that outperform the learnt baseline at no cost in inference time. Varying the model size leads to a trade-off in speed and accuracy, and while all models outperform ORB in homography estimation, only the larger models approach SIFT’s performance; performing about 1-7% worse. Training for longer and with additional types of data might give the push needed to outperform SIFT. While the smallest models are 3× faster and use 50× fewer parameters than the learnt baseline, they still require 3× as much time as SIFT while performing about 10-30% worse. However, there is still room for improvement through optimization methods that go beyond architecture modification, e.g. quantization, which might make the method faster than SIFT. / Nyckelpunkts-detektion och deskriptor-skapande är det första steget av homografi och essentiell matris estimering, vilket i sin tur används inom Visuell Odometri och Visuell SLAM. Det här arbetet utforskar effekten (i form av snabbhet och exakthet) av användandet av olika djupinlärnings-arkitekturer för sådana nyckelpunkter. De hel-faltade nätverken – med huvuden för både detektorn och deskriptorn – tränas genom en existerande själv-handledd metod, där korrespondenser fås genom kända slumpmässigt valda homografier. En ny strategi för valet av negativa korrespondenser för deskriptorns träning presenteras, vilket möjliggör mer flexibilitet i designen av arkitektur. Den nya strategin visar sig vara väsentlig då den möjliggör nätverk som presterar bättre än den lärda baslinjen utan någon kostnad i inferenstid. Varieringen av modellstorleken leder till en kompromiss mellan snabbhet och exakthet, och medan alla modellerna presterar bättre än ORB i homografi-estimering, så är det endast de större modellerna som närmar sig SIFTs prestanda; där de presterar 1-7% sämre. Att träna längre och med ytterligare typer av data kanske ger tillräcklig förbättring för att prestera bättre än SIFT. Även fast de minsta modellerna är 3× snabbare och använder 50× färre parametrar än den lärda baslinjen, så kräver de fortfarande 3× så mycket tid som SIFT medan de presterar runt 10-30% sämre. Men det finns fortfarande utrymme för förbättring genom optimeringsmetoder som övergränsar ändringar av arkitekturen, som till exempel kvantisering, vilket skulle kunna göra metoden snabbare än SIFT.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-233194 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Ähdel, Victor |
| Publisher | KTH, Skolan för elektroteknik och datavetenskap (EECS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-EECS-EX ; 2018:487 |
Page generated in 0.0117 seconds