In my study of Sweden-Finnish authors’ motivation, identity and reading habits I have investigated why the authors often lose their motivation to writing, why they do not have any interest in who ultimately reads their work, and what they read themselves. I ask if this could be due to their background, education or identity. Another question I asked was how they maintain their native language in an alien environment. In the group of reference there was eleven authors born between the years 1920-1947, who immigrated to Sweden between the years 1950-1984. Previous studies of the immigration of Finns to Sweden have shown that the immigrants’ first years often were traumatic and in essence a negative experience, but my study shows that within the reference group, the experiences were not as negative. The choice has been to stay in Sweden, but not to become ‘Swedish’. They see themselves not as immigrants, but as Sweden-Finns or Finns. Their native language was valued as very important but every person also spoke Swedish. There are studies that show that one can lose motivation i.e. to writing if one does not attain recognition or encouragement. This affects also one’s identity. Sweden-Finnish literature has often been disparaged by critics, which have had negative consequences on Sweden-Finnish literature as a whole. Despite difficulties in fostering their native tongue, despite negative critique and recognition, Sweden-Finnish authors write about what is meaningful to themselves. With their biographies they have proven their presence in Sweden and they have had an impact on Swedish society. Even though their books are not always praised by critics, and few buy them, they are always a welcome gift to their own grand-children. / I studien om sverigefinska författares motivation, identitet och läsvanor har min huvudfråga varit varför författares motivation för skrivandet har börjat sina. Jag har försökt ta reda på deras motiv; varför och till vem de skriver, vad de läser själva och om deras bakgrund och utbildning har något med skrivandet att göra. Hittills har forskningen i det här ämnet varit obefintlig. I min referensgrupp ingår elva författare födda 1920-1947 som har flyttat till Sverige 1950-1984. De hade flyttat några gånger inom Finland eller bott utomlands före flyttningen till Sverige. En del har bott sedan dess i samma stad, några flyttat på grund av arbete. De har flyttat till Sverige av olika anledningar såsom familjeskäl, äventyrslust eller bättre arbete. Familjeskäl kan ha varit giftermål, skilsmässa eller barnens arbetssituation. Alla hade olika yrken bakom sig, en är fortvarande i arbetslivet. Alla hade yrkesutbildning; om de inte hade skaffat den redan i Finland så hade de studerat och vidareutbildat sig i Sverige. Ingen tillhör arbetarklassen eller har några författare i släkten. Alla har högre utbildning än sina föräldrar. Jag har jämfört mitt resultat med tidigare studier om finsk invandring till Sverige. De gjordes för ca 30-40 år sedan. Då var huvudfrågorna finnarnas bakgrund och anpassning i det nya landet och man intervjuade huvudsakligen industriarbetare eller forskade i invandrarlitteratur. I min studie använder jag inte ordet invandrare utan sverigefinsk, litteratur som jag forskar i kallar jag inte till invandrarlitteratur utan sverigefinsk litteratur. Jag låter min referensgrupp vara anonym, men Pynnönen (Siirtolaisuuden vanavedessä, 1991) presenterar personer och återger deras brev. Tiden är annorlunda nu och svaren som jag har fått är andra än förut fast vissa skribenter som har svarat i Pynnönens undersökning är samma skribenter som tillhör i min referensgrupp. Författare ser inte sina första år i Sverige som lika traumatiska och negativa idag som tidigare studier har visat. Ingen tänker flytta tillbaka till Finland, man har valt att stanna kvar i Sverige, men inte bli svensk för det. De känner sig inte som invandrare utan sverigefinnar eller finnar. Modersmålet upplevs som mycket viktigt men alla talar även svenska. De försökte läsa allt vad de kunde på finska men att anskaffa finsk litteratur var svårt i Sverige. Man var spetiska sverigefinsk litteratur förut men nu läste alla det. Mest lästa författare var nu som förut Väinö Linna och Kalle Päätalo. Det finns forskning som visar att man förlorar sin motivation t.ex. för skrivandet om man inte får erkännande och uppskattning. Det påverkar också ens identitet. Sverigefinsk litteratur har blivit nedvärderad av okunniga kritiker som har nästan lyckats kväva skrivandet. Sverigefinska författare är amatörer men har jämförts med Finlands främsta författare. Man har inte tagit hänsyn till böckernas innehåll utan kritiserat enbart språket. Sverigefinskan har utvecklats, fått nya ord som kommer från svensk miljö och det svenska samhället, som är främmande i Finland men det har inte kritiker tänkt på. Sverigefinska författare som har svårt att få tag i modern finsk litteratur, inte kan få tag i finska dagstidningar och bor i en annan språkmiljö har omöjligt att bevara och skriva finska språket lika bra som författare som lever och arbetar i Finland. Erkännande för sina böcker är avgörande inte bara för författares motivation utan också identitet. Man drömmer inte längre om att bli berömd författare men ändå fortsätter man sitt författarskap. Att publicera egen biografi har visat sig vara mycket viktigt för författares identitet. Om författarna inte få rosor från litteraturkritiker och ingen köper deras biografier så kan man ju alltid ge bort dem till barnbarnen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-48900 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Tikkanen-Rózsa, Kaarina Anneli |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för baltiska språk, finska och tyska |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Finnish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds