As our consumption behaviours of media and entertainment change in the age of new media technologies, the means of production change with them. Filmmaking usually follows a set procedure (often with clear hierarchy and specialised roles in the crew) and the flow of the narration has traditionally followed a one-way direction, from the producing part (the producer/director) to the receiving part (the audience). But since the arrival of the internet, its disruption of the industry has opened up for an increased dialogue between the two, turning the receiving part to a contributing one. This has resulted in a wider democratisation of the medium, where the once passive audience now becomes more involved in the creative production process. Crowdsourcing, already used frequently in service industries and product design processes, has become an alternative method of creative content creation. Made possible through the use of social media channels, entire films are now being created with material submitted by its audience. This study aims to answer the research questions: “What is required in order to use crowdsourcing successfully in filmmaking?”, as well as the sub-questions “What role has social media played in the making of crowdsourced films?” and “Is there a future in crowdsourcing within filmmaking?” Six cases of film and series productions, each of different formats, were analysed; two documentary films, three web series and one TV show. In this study, the production approach for each case has been investigated, in order to see how they have used crowdsourcing in their processes. Five qualitative semi-structured interviews were conducted and each interviewee had held key positions in the making of their respective production. The findings showed the strong need for having an already well-established community in place before undertaking a crowdsourced endeavour. The use of social media also appears to be one of the fundamentally enabling factors for these types of projects, since it provides a platform for an immediate dialogue between the two parties. Using crowdsourcing in film will presumably continue, but the method has still considerable unexplored potential. Because of it’s ingrained dependence on social media, future research could benefit from exploring interdisciplinary collaboration between filmmaking and interactive media technologies. / Samtidigt som att våra beteendemönster i hur vi konsumerar media förändras i takt med att nya medieteknologier uppstår, förändras också sättet media produceras. Filmskapande följer många gånger en särskild process (ofta med en tydlig hierarki av specialister inom produktionsgruppen) och berättelsen har traditionellt sett berättats från en part till den andre – från producenten/regissören till publiken. Men internets intåg har i många avseenden förändrat filmindustrin, vilket har öppnat upp för en ökad dialog mellan dessa två parter, vilket har omformat publikens position till en mer medskapande sådan. Detta har resulterat i enstörre demokratisering av filmmediet, där den en gång passiva publiken nu involverar sig mer i den kreativa filmskapandeprocessen. Crowdsourcing, som redan är vanligt förekommande inom exempelvis produktdesign och serviceindustrier, har blivit en alternativ metod för att skapa kreativt innehåll. Med sociala medier som en möjliggörande faktor skapas hela filmer endast med hjälp av material inskickat från den framtida publiken. Denna studie ämnar svara på problemformuleringarna: "Vad krävs för att framgångsrikt använda crowdsourcing inom filmproduktion?", samt delfrågorna "Vilken roll har sociala medier spelat i skapandet av crowdsourcadefilmer?" och "Finns det någon framtid för crowdsourcing inom filmskapande?" Sex stycken film- och serie-produktioner av olika format har analyserats: två dokumentärer, tre webbserier och en TV-show. Denna studie har undersökt hur varje produktion har använt sig av crowdsourcing i dess produktionsprocess. Utöver det har en kvalitativ undersökning genom fem semistrukturerade intervjuer genomförts, där varje intervjuobjekt har haft nyckelpositioner inom respektive produktion. Resultaten visade på ett starkt behov av att ha en redan väletablerad skara av följare eller ambassadörer innan man startar en crowdsourcing-kampanj. Sociala medier visade sig också vara en fundamental beståndsdel i möjliggörandet av detta, eftersom de skapar en omedelbar tvåvägskommunikation mellan producenten och publiken. Användandet av crowdsourcing kommer förmodligen att fortsätta, och metoden har fortfarande en ansenlig outforskad potential. Med anledning av metodens beroende av sociala medier, kommer fortsatt forskning inom området troligtvis att gynnas av att utforska samarbeten mellan filmskapande och interaktiva medier.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-214428 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Lundh Heinstedt, Johan |
| Publisher | KTH, Medieteknik och interaktionsdesign, MID |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds