Bilismens utbredning står idag för en ohållbar samhällsutveckling på både lokal-, regional- och global nivå. IPCC:s senaste rapport konstaterar att människans otvetydigt har en betydande roll i uppvärmningen av klimatsystemet och att det framförallt är utsläppen av växthusgasen koldioxid som är problemet. Transportsektorn står idag för nästan en femtedel av människans totala koldioxidutsläpp. För att reducera andelen koldioxidutsläpp i atmosfären och andra miljöproblem inom transportsektorn är således kollektivtrafiken ett viktigt redskap. Under 1950- och 1960-talet omvandlades Sverige till ett bilsamhälle. Privatbilen fulländade efterkrigstidens välfärdsbygge och bilen sågs som en självklart och positiv del i det nya välfärdsamhället. Antalet personbilar ökade lavinartat i Sverige och utveckling gick rakt uppåt från ett par hundra tusen fordon på 1950-talet till fyra miljoner fordon år 2000. I början var det framförallt nöjesresor som bilen användes till men efter några år utvecklades fenomenet bilpendling. Människor kunde nu söka arbete längre ifrån sina bostäder utan att behöva flytta, de kunde bilpendla istället. Bilen blev allt mer integrerad i samhället och samhällsbyggandet anpassades nu till de rörelsemönster som privatbilismen möjliggjorde. Bilen bidrog till att bostadsbebyggelse spreds och att städernas mer centrala bostadsområden glesades ut samtidigt som service och andra verksamheter spreds ut i periferin. Samhällsutvecklingen bidrog till att bilen blev en nödvändighet för många människor vilket medförde att passagerarunderlaget för kollektivtrafiken urholkades. Idag finns det över en miljard trafikdugliga bilar i världen vilket inte faller inom ramen för en hållbar utveckling. Till år 2050 har EU som mål att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn med 60 procent (Rye & Schultz, 2013). Det innebär krav på en kraftig omställning till fossilfria transporter och en kraftig överflyttning från biltrafik till kollektivtrafik (eller gång- och cykeltrafik). En stad som jobbat intensifierat med att reducera utsläppen inom transportsektorn är Växjö som 2013 den 2 september genomförde stadens största satsning någonsin på busstrafiken. Syfte med handlingen var att stärka busstrafikens marknadsandel i Växjös transp Kommunens kraftiga och lokalt omtalade satsning föranledde mig att använda staden Växjö och busstrafiken som fallstudie för uppsatsen. Syftet med uppsatsen var att analysera busstrafikens attraktionskraft i Växjö genom att jämföra de faktorer som styr invånarnas val av färdsätt med Växjös nya busstransportsystem. För att utreda uppsatsens frågeställningar genomfördes en enkätundersökning vid Grand Samarkand och en vid Växjö resecentrum med sammantaget 50 respondenter. Syftet med enkätundersökningen var att utreda vilka faktorer som styrde Växjöbornas val av färdsätt. Vidare genomfördes en observationsundersökning vars syfte var att utreda i vilken utsträckning Växjös nya busstransportsystem förhöll sig till dessa faktorer. Undersökningen visade att Växjös busstrafiksystem till viss del stod i relation till invånarnas behov men att det fortfarande fanns mycket arbete kvar för att det skulle kunna bli det kraftfulla verktyg som krävs för de långsiktiga miljömålen. Undersökningen visade framförallt att prisfaktorn och möjligheterna till att transportera varor och utrustning var faktorer som måste utvecklas för att busstrafiken skall kunna öka sin attraktionskraft ytterligare i staden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-32750 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Andersson, Alexander |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för kulturvetenskaper (KV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds