Background: There is currently no curative treatment method for muscular dystrophy. Physical therapy is extremely important for maintaining the physical functions and delaying the breakdown of muscles that occurs in the affected. Theories say low-intensity training produces positive effects, while high-intensity training speeds up muscle breakdown. However, the evidence and the knowledge of how an optimal training program should be performed for these patient groups is limited. Objective: To map and compile the effects of physical training in persons with Duchennes, Beckers and Limb-girdle muscular dystrophy, and to evaluate the quality of the studies. Method: A systematic review was performed in two databases; PubMed and PEDro. Six studies, three RCT studies and three experimental studies, were found. The studies quality was assessed by using quality templates from SBU. From these studies, relevant data were then extracted to answer the questions of this study. Results: Four studies provided low-intensity physical training, two moderate-intensity, and one study also included high-intensity training, as interventions. The interventions lasted for 8–24 weeks and focused mainly on aerobic capacity, muscle strength and mobility. All studies showed some type of significantly positive effects through its intervention. The studies were judged to have limited quality and evidence strength. Conclusions: Low-intensity training showed significant improvements in muscle strength, endurance, mobility, and functional movements. The improvements varied depending on the study's intervention design. High-intensity training seems to be harmful to these patient groups. More research, especially more randomized controlled studies, is needed in this field. / Bakgrund: För muskeldystrofisjukdomar existerar idag ingen kurativ behandlingsmetod. Fysioterapi är viktigt för att upprätthålla fysiska funktioner och fördröja muskelnedbrytningen som sker. Teorier säger att lågintensiv träning ger positiva effekter, medan högintensiv träning påskyndar muskelnedbrytningen. Evidensen och kunskapen om hur ett optimalt träningsupplägg ska utformas för dessa patientgrupper är begränsad. Syfte: Att kartlägga och sammanställa vilka effekter personer med Duchennes-, Beckers- och Limb-girdle muskeldystrofi får av fysisk träning, samt att utvärdera studiernas kvalité. Metod: Genom sökningar i databaserna PubMed och PEDro påträffades sex studier, tre RCT-studier och tre experimentella studier. Studierna kvalitetsgranskades genom kvalitetsmallar från SBU. Ur studierna extraherades relevant data för att svara på studiens frågeställningar. Resultat: Fyra studier använde lågintensiv fysisk träning, två måttligt intensiv, och en studie inkluderade även högintensiv träning, som interventioner. Studierna pågick i 8–24 veckor och inriktade sig främst på aerob kapacitet, muskelstyrka och rörlighet. Alla studier visade på någon typ av signifikant positiv effekt genom dess intervention. Kvaliteten av studierna bedömdes ha en begränsad sammanlagd preliminär evidensstyrka. Slutsatser: Lågintensiva träningsinterventioner gav signifikanta förbättringar i muskelstyrka- och uthållighet, samt förbättrade funktionella rörelseförmågor. Högintensiv träning kan vara en träningsform som är skadlig för personerna. Mer forskning, framförallt fler randomiserade kontrollerade studier behöver göras inom området.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-47490 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Selberg, Kim, Sundlöf, Rickard |
| Publisher | Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds