Syftet med denna studie var att undersöka närståendes upplevelser av att närvara vid livsuppehållande behandling av anhörig. Kvalitativ metod har använts. telefonintervjuer gjordes med 23 närstående under perioden februari-juni månad 2008. Intervjuerna bandades och skrevs ut ordagrant och analyserades med innehållsanaly. efter analys av insamlat material utvanns två kategorier: positiva och negativa känslor och kunnig och trevlig personal. Resultatet av studien visar att vara närvarande hade stor känslomässig betydelse för närstående. Oavsett vad deras anhörige utsattes för under behandlingen upplevdes den som positiv. Närstående såg att personalen gjorde allt de kunde och att personalen visste vad de skulle göra. Föräldrar till barn och ungdom såg det som en självklarhet att vara med i akutrummet medan den något äldre generationen gärna ville vara med men trodde inte att det var möjligt. Studien visar också att det har betydelse för de närstående att ha perosnal vid sin sida under livsuppehållande behandling av anhörig. Slutsatsen av denna studie avslöjar att närstående stödjer valmöjligheten att få närvara under livsuppehållande behandling av anhörig och att personalen bör se till närståendes behov.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-132446 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Ekbom, Birgitta |
| Publisher | Uppsala universitet, Vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds