SAMMANFATTNING Bakgrund: Under den intraoperativa perioden, det vill säga från att patienter anländer till operationsavdelningen tills att de överlämnas till postoperativ vård, upplever de vanligen oro och ångest. Detta kan minimeras genom att anestesisjuksköterskan tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt. Studier inom vården visar att genom ett gott kommunikativt samspel kan personcentrering uppnås, men också attvälbefinnandet ökar både hos patienter och sjuksköterskor. Orlando (1990) har utarbetat en omvårdnadsteori, som beskriver hur sjuksköterskor kan uppnå ett gott kommunikativt samspel och därmed personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva det kommunikativa samspelet mellan patient och anestesisjuksköterska från det initiala mötet tills patienten sövts. Metod: En icke-deltagande observationsstudie genomfördes på två olika operationsavdelningar på ett universitetssjukhus i Mellansverige. Tjugo parvisa observationstillfällen analyserades med en kvalitativ-deduktiv innehållsanalys. Ett analysprotokoll baserat på Orlando’s teori användes. Resultat: Intraoperativt präglades det kommunikativa samspelet antingen av: 1) ömsesidig interaktion, där både patient och anestesisjuksköterska uppmärksammade varandras verbala och icke-verbala signaler, eller 2) förbisedda behov, som en konsekvens av bristande kommunikativt samspel där patienternas signaler feltolkades eller inte uppfattades. En ömsesidig interaktion och därmed ett gott kommunikativt samspel uppnåddes på flera sätt. Orlando’s reflekterande omvårdnadsprocess var inte nödvändig för att skapa ett gott kommunikativt samspel. Däremot, om omvårdnadsprocessen inte följdes, blev vården och det kommunikativa samspelet inte alltid personcentrerat och det hände att patientens behov förbisågs helt. Slutsats: Anestesisjuksköterskor måste bemästra konsten att personcentrera både kommunikation och vård. Resultatet i denna studie beskriver det kommunikativa samspelet intraoperativt och kan därmed skapa medvetenhet hos anestesisjuksköterskorna om hur de kommunicerar. Examensarbetet bidrar till ökad förståelse av det kommunikativa samspelet med en mer personcentrerad, bättre och säkrare vård som följd. / ABSTRACT Background: Patients commonly experience anxiety and distress intraoperatively, which is the period from patient arrival at the theatre department till they are discharged to a postoperative unit. This can be eased, if a person-centered approach is applied by the nurse anesthetist. Studies show that good nurse-patient interactions lead to person-centered care and increases well-being for both patients and nurses. Orlando’s (1990) nursing theory, describes how to achieve good nurse-patient interaction and consequently person-centered care. Objective: The objective was to describe nurse-patient interactions, from the initial encounter until the patient was under sedation. Method: Non-participating observations were performed at two separate theatre departments at a university hospital in central Sweden. Twenty paired observations were analysed using qualitative-deductive content analysis. A protocol based on Orlando’s theory was used. Result: Intraoperative nurse-patient interaction was characterised by either: 1) mutuality, where both patient and nurse were attentive to each other’s verbal and non-verbal signals. This resulted in good nurse-patient interaction, or 2) unmet needs, a consequence of insufficient nurse-patient interactions where the patient’s signals were being misinterpreted or not perceived. This study shows that good nurse-patient interactions can be achieved in different ways. Implementing the reflective nursing process was not necessary to engender good nurse-patient interactions. Although, if not implemented, then a good nurse-patient interaction and person-centered care could not be guaranteed, even to the point where the patients’ needs were completely missed. Conclusion: It is crucial for the nurse anesthetist to master the ability to apply person-centered care and communication intraoperatively. The result of this study describes the intraoperative nurse-patient interaction and can therefore bring enlightenment to the nurse anesthetist about how the communicate. This thesis contributes to an increased understanding regarding the nurse-patient interaction with a augmented person-centered care and therefore leading to higher quality and safety in care provided.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-298212 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Engström, Lina, Eriksson, Karin |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds