<p>Barn som far illa är ett stort problem och polisen missar ofta att uppmärksamma dem och rapportera till sociala myndigheterna om deras livssituation. Med detta arbete vill vi lyfta fram kunskap som kan vara till hjälp för polisens arbete. Med hjälp av intervjuer från sakkunniga och en mängd litteratur har vi kommit fram till en rad punkter en polisman bör tänka på när det gäller att prata med ett barn. Vi har också sammanställt inre och yttre kännetecken för hur man kan se på ett barn att han/hon far illa. Barnet använder sig av olika försvarsreaktioner för att bearbeta sina traumatiska upplevelser. Dessa reaktioner kan resultera i att barnet får svårigheter i sitt sociala samspel längre fram i livet. Många av de barn som bevittnar våld i hemmet dras till våldsamma filmer eller spel för att på så sätt härda sig. Det är också vanligt att barn som vuxit upp med våld i vardagen blir våldsamma själva. De lär sig att vara skrämmande och minskar på så vis sin egen rädsla. När man som polis träffar barn som upplevt något traumatiskt är det viktigt att inte pressa barnet. Ge barnet tid och tillåt barnet att vara ledsen eller arg. Bekräfta barnets verklighet. Försök inte förminska det som hänt utan var ärlig mot honom/henne och tala om att det är helt ok att vara ledsen. Vi vill att barn som växer upp i en familj där våld och hot är en del av vardagen ska betraktas som brottoffer. Det skulle innebära att barnets skydd och rättigheter ökar.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:umu-27407 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Laaksonen, Manuel, Ödmark, Rikard |
| Publisher | Umeå University, Basic training programme for Police Officers, Umeå University, Basic training programme for Police Officers |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0021 seconds