Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att kartlägga svenska rytmiska elitgymnasters hoppförmåga samt se om ett spänstträningsprogram kan förbättra hoppförmågan hos dessa gymnaster. Bakgrund Rytmisk gymnastik är en idrottsgren endast för kvinnor där gymnasten arbetar med kroppen och ett handredskap tillsammans med musik. För att nå framgångar i rytmisk gymnastik behöver en gymnast ha förutsättningar och en stor förmåga i rörlighet, styrka, spänst, koordination, balans och kroppsbyggnad. Rep, tunnband, boll, käglor och band är de fem handredskap som används inom rytmisk gymnastik. Kravanalysen för rytmisk gymnastik är en dokumentation för hur en gymnast ska tränas från grunden och visar vilka fysiska och psykiska krav som ställs på en rytmisk gymnast. I kravanalysen finns det testvärden på olika tester inom flexibilitet, styrka, god balans, snabbhet och spänst som är baserade på resultat från internationella toppgymnaster. Utifrån dessa tester och testvärden kan tränare se hur gymnasterna ligger till inom de olika kraven. Metod Studiedeltagarna för denna undersökning var 12 svenska elitgymnaster i rytmisk gymnastik som tävlar på riksnivå i Sverige. Innan och efter träningsperioden genomförde gymnasterna spänsttester. Träningsperioden bestod av fyra hoppövningar som skulle göras tre gånger i veckan under sex veckor, utöver den vanliga träningen. Hoppförmågan i de sex testerna jämfördes först mellan de två förtesterna med hjälp av ett parat t-test. Genom ytterligare parat t-test jämfördes testresultaten före och efter träningen med hjälp av parat t-test. En skillnad godtogs som signifikant om p<0,025. Resultat Medelvärdet för Counter movement jump (CMJ) var efter kontrollperioden 38,08 cm. Efter träningsperioden hade medelvärdet förbättrats till 40,08 vilket motsvarar 5,5 procents ökning av hopphöjden. Medelvärdet för CMJ från höger ben var innan träningsperioden 27,83 och 28,33 efter träningsperioden. Ökningen av hopphöjden var ca 2 procent. Medelvärdet för CMJ från vänster ben var vid testtillfället före träningsperioden 29,50 cm och hade ökat med 1,25 cm till efter träningsperioden vilket motsvarar 4,2 procents ökning. Jämfota hopp framåt var det enda testet som visade en statistisk signifikans (p<0,025) efter träningsperioden då medelvärdet förbättrats från 187,67 cm till 197,33 cm vilket är en ökning på 5,10 procent. Hopp från vänster ben till höger ben visade ett medelvärde på 163,67 cm innan träningsperioden och 168,92 cm efter den sex veckor långa perioden med träning. Förändringen var 3,2 procents ökning av hopphöjden. Det sista testet, hopp från höger ben till vänster ben visade ett medelvärde vid testtillfället före träningsperioden 167,42 cm och efter 171,67 cm. Ökningen på 4,25 cm motsvarade drygt 2,5 procent. Slutsats Medelvärdet för det horisontella hoppet framåt ökade efter sex veckor med specifik spänstträning. Troligen skulle fler tester visa en statistisk signifikans om träningsperioden varat längre. Hopp- och spänstövningarna som användes i denna studie visar ändå att dessa är relevanta att addera till träningen för att öka hoppförmågan då medelvärdena för samtliga tester visade tendenser till att förbättras efter träningsperioden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:gih-423 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Skogholm, Maria |
| Publisher | Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | C-uppsats Tränarprogrammet, ; 81:2007 |
Page generated in 0.2115 seconds