Tvångsvård av barn och unga är ett ämne som numera diskuteras flitigt, inte minst i media. Något som lyfts fram särskilt under den senaste tiden är delen som tar sikte på vårdens upphörande, vilket bl.a. har utmynnat i lagförslaget ”Lex Lilla hjärtat”. Dessutom har socialutskottet tillsatt en utredare som har i uppgift att se över hur barnets bästa kan stärkas i fråga om vårdens upphörande. Med andra ord är det ett mycket aktuellt ämne, och att presentera en uppsats som tar sikte på vårdnadshavares hemtagningsbegäranden kan därför sägas ligga rätt i tiden. När som helst under vårdtiden kan vårdnadshavare begära att vården enligt LVU ska upphöra. En sådan begäran kallas för hemtagningsbegäran. Vad som är anmärkningsvärt är att föräldrars obegränsade rätt att begära vårdens upphörande varken framgår av lagtext, eller av någon av våra mer auktoritativa rättskällor. Ordningen som följer av en hemtagningsbegäran är därför relativt outforskad, men det ska jag, till viss del, ändra på genom min uppsats. Syftet med min uppsats är således att, utifrån ett barnrätts-och de lege ferenda-perspektiv, titta närmre på det som idag kallas för hemtagningsbegäran. För att uppfylla mitt syfte har jag utarbetat ett antal frågeställningar som jag har besvarat utifrån material som jag inhämtat med hjälp av olika metoder. Med tanke på att ordningen beträffande hemtagningsbegäran inte finns behandlad i någon av våra traditionella rättskällor har jag varit tvungen att söka material utanför rättskällorna och således använda mig av fler metoder än den rättsdogmatiska metoden. Min uppsats består bl.a. av en empirisk del som består av intervjuer med rådmän, socialsekreterare och familjehemsföräldrar. Samtliga informanter är överens om att barn påverkas negativt av upprepade hemtagningsprocesser, och att det behöver ske en förändring vad gäller föräldrars rätt att begära vårdens upphörande. Uppsatsens övriga delar tar sikte på vård enligt LVU rent allmänt, principen om barnets bästa utifrån olika rättskällor och lagförslaget som lades fram år 2015 om att hemtagningsbegäran skulle lagregleras. Delar som alla varit nödvändiga för att det skulle vara möjligt för mig att besvara uppsatsens frågeställningar. Genom min analys och slutsatser besvaras de frågeställningar som ställts upp i inledningen. Jag konstaterar att vårdnadshavares obegränsade rätt att begära vårdens upphörande inte ligger i linje med principen om barnets bästa och att ordningen beträffande hemtagningsbegäran bör lagregleras och begränsas, inte minst för barnens skull, men även för samhället i stort. Det kan anses konstaterat att placerade barn far illa av upprepade hemtagningsprocesser, och att både socialnämnder och de allmänna förvaltningsdomstolarna på regelbunden basis åläggs genomföra dessa processer mot bättre vetande kan inte anses vara rimligt ur resurssynpunkt. Mot bakgrund av detta bör vårdnadshavare enbart få begära vårdens upphörande en gång per år.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-88140 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Thörner, Elin |
| Publisher | Karlstads universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf, application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess, info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0121 seconds