Syftet med denna c-uppsats har varit att öka kunskapen om socialtjänstens ansvar för brottsoffer utifrån att en särskild bestämmelse om denna grupp införts i socialtjänstlagen (5 kap. 11 § SoL). I undersökningen har både rättsdogmatisk och rättssociologisk metod använts. Resultatet av undersökningen har visat att brottsoffers situation under den politiska processen har betraktats som ett strukturellt eller generellt problem och att socialnämnden bör bedriva ett aktivt arbete för denna grupp. Att det nu finns specifika mål för brottsoffer i socialtjänstlagen betyder emellertid inte att deras behov nu har ett starkare rättsligt skydd än andras. Rätten till bistånd bedöms på en individuell nivå och gäller insatser som avser den enskildes livsföring, oavsett vilken grupp den enskilde tillhör. Den strukturellt betingande konflikten har då i genomförandet återförts till en individualiserad situation och handlar då om en bedömning av den enskildes behov av bistånd som inte kan tillgodoses på annat sätt. Denna dubbelhet i lagstiftningen - att socialtjänsten ska verka på en generell och individuell nivå samtidigt - ger upphov till svårigheter och problem för tillämparen. Undersökningen har också visat på socialsekreterarnas dubbla funktioner - att vara behandlare men också utredare - som gör det svårt för dem att gå in i en stödjande roll för brottsoffer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-565 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Ljungwald, Carina |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete - Socialhögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds