<p>Syftet med denna c-uppsats har varit att öka kunskapen om socialtjänstens ansvar för</p><p>brottsoffer utifrån att en särskild bestämmelse om denna grupp införts i socialtjänstlagen (5</p><p>kap. 11 § SoL). I undersökningen har både rättsdogmatisk och rättssociologisk metod</p><p>använts. Resultatet av undersökningen har visat att brottsoffers situation under den politiska</p><p>processen har betraktats som ett strukturellt eller generellt problem och att socialnämnden</p><p>bör bedriva ett aktivt arbete för denna grupp. Att det nu finns specifika mål för brottsoffer i</p><p>socialtjänstlagen betyder emellertid inte att deras behov nu har ett starkare rättsligt skydd än</p><p>andras. Rätten till bistånd bedöms på en individuell nivå och gäller insatser som avser den</p><p>enskildes livsföring, oavsett vilken grupp den enskilde tillhör. Den strukturellt betingande</p><p>konflikten har då i genomförandet återförts till en individualiserad situation och handlar då</p><p>om en bedömning av den enskildes behov av bistånd som inte kan tillgodoses på annat sätt.</p><p>Denna dubbelhet i lagstiftningen - att socialtjänsten ska verka på en generell och individuell</p><p>nivå samtidigt - ger upphov till svårigheter och problem för tillämparen. Undersökningen</p><p>har också visat på socialsekreterarnas dubbla funktioner - att vara behandlare men också</p><p>utredare - som gör det svårt för dem att gå in i en stödjande roll för brottsoffer.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-565 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Ljungwald, Carina |
| Publisher | Stockholm University, Department of Social Work |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0015 seconds