Ensamkommande barn som placerats ut i andra kommuner än sin anvisningskommun, ska efter beslut i kammarrätten flyttas tillbaka till anvisningskommunen mot sin vilja. Syftet är att förstå de olika parternas sätt att argumentera i sakfrågan och sätta dessa argument i relation tillkommunplacering och mottagandet av ensamkommande barn ur ett övergripande samhällsperspektiv. Undersökningen är gjord med konventionell innehållsanalys av två domslutoch ett interimistiskt beslut från kammarrätt samt en textanalys av fyra dokument som beskriver aktuella politiska åtgärder i frågan om kommunplacering och mottagande av ensamkommandebarn. Resultatet visar att argument som legat till grund för kammarrättens avgörande är av generell karaktär gällande vad som är bäst för ensamkommande barn i relation till kommunplacering och mottagande. Myndighetsutövningen gentemot de enskilda barnen förklaras utifrån generella argument snarare än ur ett individuellt perspektiv. Dessa argumenthärleds till den situation som uppstod kring ökningen av ensamkommande barn som uppstodhösten 2015. Det finns därför ett behov av att fortsätta undersöka området då risken att en normativ förståelse av rättsprincipen barnets bästa när det gäller kommunplacering och mottagande för ensamkommande barn inte tar tillräcklig hänsyn till individuella behov. Dettaskulle försvåra möjligheten till individuella lösningar, samt i längden riskera att påverka rättsäkerheten för ensamkommande barn och därmed även rättens legitimitet när det gäller att flytta tillbaka utplacerade ensamkommande barn.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-131764 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Branegård, Sara |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds