Hepatocellular carcinoma (HCC) is the most common liver malignancy that usually develops in patients suffering from chronic liver diseases. One of the major problems faced in the treatment of HCC is severe chemoresistance. Endoplasmic reticulum (ER) stress and hepatic stellate cells play an important role in tumour survival and growth as well as fibrosis. This study further investigates the crosstalk between ER-stress and hepatic stellate cells in HCC resistant cells as well as their relation to chemoresistance markers expression. Mice with chemically induced HCC were divided in 3 different treatment group; one was only treated with doxorubicin, one only with pharmacological ER-stress inhibitor 4μ8C, and one was treated with a combination of doxorubicin and 4μ8C. Tumour burden, fibrosis and cell proliferation were assessed through histological analysis and ImageJ processing. Chemoresistance markers expression was evaluated through mRNAs determination using real-time qPCR. While the combined treatment consisting of doxorubicin and pharmacological ER-stress inhibitor (4μ8C) has shown to positively reduce tumour progression, ferroptosis and collagen deposition, consequently decreasing fibrosis, drug resistance markers’ expression, on the other hand, seems to be more intricate, thus indicating that further investigations are probably needed. / Hepatocellulärt karcinom (HCC) är den vanligaste maligniteten i levern som vanligtvis utvecklas hos patienter som lider av kroniska leversjukdomar. Ett av de största problemen vid behandling av HCC är svår kemoresistens. Stress i endoplasmatiska retikulum (ER) och hepatiska stellatceller spelar en viktig roll för tumörernas överlevnad och tillväxt samt för fibros. I denna studie undersöks vidare samspelet mellan ER-stress och hepatiska stellatceller i HCC-resistenta celler samt deras relation till uttryck av kemoresistensmarkörer. Möss med kemiskt inducerad HCC delades in i tre olika behandlingsgrupper; en behandlades enbart med doxorubicin, en enbart med den farmakologiska ER-stresshämmaren 4μ8C och en behandlades med en kombination av doxorubicin och 4μ8C. Tumörbörda, fibros och cellproliferation bedömdes genom histologisk analys och ImageJ-bearbetning. Kemoresistensmarkörernas uttryck utvärderades genom bestämning av mRNA med hjälp av qPCR i realtid. Medan kombinationsbehandlingen bestående av doxorubicin och farmakologisk ER-stresshämmare (4μ8C) har visat sig minska tumörprogressionen, ferroptos och kollagenavlagring och därmed minska fibros, verkar uttrycket av läkemedelsresistensmarkörer å andra sidan vara mer invecklat, vilket tyder på att det troligen behövs ytterligare undersökningar.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-448018 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Khaled, Jaafar |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för medicinsk cellbiologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds