Detta arbete handlar om provokativa åtgärder. Vår uppfattning är att det är viktigt att den enskilde polismannen har kännedom kring juridiken i detta ämne. Syftet med denna rapport är att undersöka hur bevis- och brottsprovokation får användas vid bekämpningen av brottslighet. Vi har även försökt att klargöra begreppen, samt peka på oklarheter som råder inom detta område för att på så sätt visa på dess komplexitet. Vi har genom studier av lagtext, propositioner, Statens offentliga utredningar (SOU), utlåtanden av Justitieombudsmannen (JO) och justitiekanslern (JK), juridisk litteratur samt rättsfall satt oss in i rådande rättsläge. Man brukar göra skillnad mellan brottsprovokation och bevisprovokation. Med brottsprovokation menas ett agerande från polisens sida som syftar till att framkalla brott, medan en bevisprovokation syftar till att få fram bevisning för att styrka ett begånget brott om vilket det föreligger misstanke. Något som vi förstått under arbetets gång är att kunskapen ofta är bristfällig inom området på myndigheterna. Vi har kommit fram till att den rådande lagtexten inom området är fullt tillräcklig och att den ej behöver utvecklas. Risken med en lagreglering av provokation är att den i vissa fall kommer att visa sig vara för vid och i andra fall för snäv
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27410 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Knutsson, August, Källman, Niklas |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen, Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds