Uppgiften handlar om att gestalta en ny krematoriebyggnad på Norra Begravningsplatsen i Solna. Byggnaden är till sin funktion en industribyggnad men det finns ett stort behov av att gestalta byggnaden och skapa genomarbetade rum för besökare och personal. Det krematorium som jag ritat fokuserar på de anhörigas väg till att hämta ut urnan eller närvara vid kremering. Jag har skapat ett mycket platsspecifikt projekt då jag valt att jobba med den pilallé som redan finns på platsen. Projektet kallas Minnenas Allé, då den levande pilallén speglas i byggnadens betongfasad som ett avtryck. Här är metaforerna många; de avgjutna träden är bara en skugga av de verkliga. Tiden har stannat, frusit fast. Avgjutningarna symboliserar frånvaro istället för närvaro. De är ett avtryck av det verkliga livet och träden. Därför tänker jag att träden och avtrycken av träden symboliserar livet och döden. Man kan ju aldrig dö utan att först ha levat, precis som en skugga aldrig kan bli till utan ljus. Och trots att en människa gått bort, så finns ju ändå minnet av henne kvar. Hon eller han har gjort ett avtryck i de anhörigas hjärtan. Fasaden med avtrycken av träden blir till ett minnesmärke över livet som en gång funnits till. Att regissera en tröstande vandring, samt att använda mig av natur och ljus har varit huvudtema i det här projektet. / The task was to create a crematorium at Norra Begravningsplatsen, Solna. The building itself is very much an industry, but there is also a big need to design suitable rooms for visitors and the staff working so close to death everyday. I have focused on the visits of relatives, and their walk to the crematorium to receive the urn with the ashes or attend during the cremation. The project is site specific as I have worked with 5 existing weeping willows. I choose to make an alley, between the trees and the crematorium, which I call the Memory Lane. The living trees are reflected in the concrete facade, as a negative, a shadow. The negative of the trees are a symbol of death, death is a shadow of life, and wouldn't exist without it. And although someone passed away, there lives have made an impact on our, just like an imprint on our heart. The walk along the Memory Lane is a grieving path, a produced walk. I have also worked with nature and light as tools for creating rooms that can be a comfort in times of grief.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-168599 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Nermansdotter, Sara |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds