Sverige har likt Norge en lång historia med byggnader av träkonstruktioner. Efter de många stadsbränderna på 1800-talet i de båda länderna förbjöds träbyggnader med över två våningar. Inte förrän på slutet av 1900-talet blev högre byggnader tillåtna igen genom nya regler från EU som definierar funktionen i en byggnad istället för materialet. Samtidigt som de nya reglerna trädde i kraft startades produktionen av korslimmat trä, KL-trä, i Europa. KL-trä har stadigt vuxit i popularitet och nu byggs det med materialet som aldrig förr. KL-trä har några speciella egenskaper, det är bland annat mycket starkt och stabilt sett till tyngden och brandegenskaperna är bra då det bildas ett skyddande kolskikt vid brandexponering. Trots de bra brandegenskaperna får trä bara användas som invändiga ytskikt i begränsad omfattning. I Norge är reglerna lite mer frikostiga och trä får användas i större utsträckning. Denna studie ska visa hur de båda ländernas regelverk ser ut när det synliga invändiga ytskiktet består av obehandlat trä (KL-trä) samt när och i vilken omfattning som KL-trä behöver brandskyddas. Genom en litteraturstudie sammanfattas Sveriges och Norges brandskyddsregler och jämförs med varandra. En jämförelsestudie har också genomförts där byggnadsprojekt med stommar i KL-trä analyseras och jämförs med varandra. De byggnader som jämförts är Förskolan Lotsen i Karlstad, Södra Skolan i Grums och Nordre Ål skole i Lillehammer. Resultatet visar att Sveriges och Norges brandskyddsnormer är uppbyggda på liknande sätt men det finns några större skillnader som gör att användandet av trä som synligt ytskikt skiljer sig åt mellan länderna. Många av likheterna beror på att ländernas regler grundar sig i Eurokoder med bland annat samma ytskiktsklasser och dimensionering av stommen ska följa de europeiska kraven för brandmotstånd (R,E och I). Den största skillnaden kring användandet av trä som ytskikt är brandcellsstorlekar. I Norge är trä som ytskikt godkänt i brandceller mindre än 200 m2 i alla byggnadsklasser (Bk) förutom Bk4, vilket gäller i princip alla byggnader upp till 16 våningar. I Sverige finns det ingen ”brandcellsgräns”, utan där är ytskikt av trä godkänt i Bk3 och Bk2, vilket gäller de flesta byggnader upp till 2 våningar. För att kunna bygga högre byggnader med ytskikt av trä i Sverige krävs analytisk dimensionering. Ett vanligt sätt att bygga högre byggnader med ytskikt av trä i Sverige är genom tekniskt byte där ett passivt brandskydd ersätts med ett aktivt, vanligtvis sprinklers, under förutsättning att brandskyddet inte försämras. På så sätt kan en lägre ytskiktsklass godkännas och användas, dock lägst klass D-s2,d0, vilket motsvarar trä. En annan viktig skillnad i normernas formuleringar är vilken verksamhetsklass och byggnadsklass en byggnad placeras i. Skillnaderna resulterar i att lägst godkända ytskiktsklass skiljer sig åt. Ett exempel på denna skillnad gäller för förskolor. I Norge placeras förskolor i samma verksamhetsklass som skolor och leder till att trä är godtagbart som ytskikt. I Sverige placeras förskolor i en högre verksamhetsklass än skolor där trä inte är godkänt som ytskikt. / Sweden, as Norway, has a long history with buildings of wooden constructions. After the many city fires in the 19-th century in both countries, wooden buildings over two floors were banned. It was not until the late 20-th century higher buildings were allowed again through new rules from EU, which define the function of a building instead of the material. At the same time as the new rules came into force, the production of cross laminated timber, CLT, was started in Europe. CLT has steadily grown in popularity and is now being used in buildings as never before. CLT has some special properties, it is very strong and stable in terms of weight and the fire properties are good because a char layer is formed during fire exposure. Despite the good fire properties, wood can only be used as internal surface layers to a limited extent. In Norway, the rules are a little more generous and wood may be used to a greater extent. This study will show what the regulations in Sweden and Norway says when the visible interior surface layer consists of untreated wood (CLT) and when and to what extent CLT needs fire protection. Through a literature study, Sweden’s and Norway’s fire protection rules are summarized and compared with each other. A comparison study has also been carried out in which building projects with framework in CLT are analyzed and compared with each other. The buildings that are compared with each other are the kindergarten Lotsen (Cityförskolan) in Karlstad, Södra skolan in Grums and Nordre Ål skole in Lillehammer. The result shows that Sweden’s and Norway’s fire protection standards are structured in a similar way, but there are some major differences in the use of wood as a visible surface layer in the two countries. Many of the similarities are due to the fact that the countries’ rules are based on Eurocodes with, among other things, the same surface layers and dimensioning of the framework must comply with the European requirements for fire resistance (R, E and I). The biggest difference regarding the use of wood as a surface layer is fire compartment sizes. In Norway, wood is a surface approved layer in fire compartments less than 200 m2 in all building classes (Bk) except Bk4, which applies in principle to all buildings up to 16 floors. In Sweden there is no “fire compartment boundary”, but there are surface layers of wood approved in Bk3 and Bk2, which applies to most buildings up to 2 floors. To be able to build higher buildings with surface layers of wood in Sweden, analytical fire design is required. A common way of building higher buildings with surface layers of wood in Sweden is through technical replacement where a passive fire protection is replaced by an active, usually sprinklers, provided that the fire protections does not deteriorate. In this way a lower surface layer class can be approved and used, however, at least class D-s2, d0 must be used, which corresponds to wood and CLT. Another important difference in the wording of the standards is which building class and class of activities a building is placed in. The differences indicates that the lowest approved surface layer class differs. An example of this difference is kindergartens. In Norway, kindergartens are placed in the same activity class as schools. This leads to wood being acceptable as a surface layer. In Sweden, kindergartens are placed in a higher class of activity than schools where wood is not approved as a surface layer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-74368 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Johansson, Oskar, Johansson, Fredrik |
| Publisher | Karlstads universitet, Avdelningen för energi-, miljö- och byggteknik, Karlstads universitet, Avdelningen för energi-, miljö- och byggteknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds