År 1997 godkände riksdagen ”nollvisionen”, en inriktning som innebär att infra¬struk¬turen i Sverige (1998-2008) ska utformas så att inga människor dödas eller skadas allvarligt i trafiken. En av de metoder som använts för att minska antalet mötes- och omkörningsolyckor och singelolyckor med svåra personskador är alternativa 13meters vägar som Vägverket är ansvariga för. För att höja trafiksäkerheten på landets vägar byggs vissa vägsträckor om till 1+1, 2+1 eller 2+2 vägar med ett vajerräcke som särskiljer körbanorna. Avsikten med detta arbete har varit att utvärdera om de ”alternativa 13meters vägarna”, 2+1 vägar med mittmonterat vajerräcke, har medfört några problem och förändringar i polisens arbetssätt vid utryckning. Utvärderingen har genomförts som en intervjuundersökning av tre poliser med flerårig yrkesvana i Västernorrlands län. Förutom intervjuerna har rapporter om framförallt införandet av nollvisionen legat till grund för studien. Ett av de problem som framkom i resultaten från intervjuerna visar bl.a. att det finns kunskapsbrist om hur en bilist ska bete sig när utryckningsfordon närmar sig i det enfiliga fältet av en 2+1-väg. Ett informationsbehov till trafikanter omkring utryckningskörning tycks uppenbar. Trots problem dras slutsatsen att 2+1-väg med mittmonterat vajerräcke räddar liv.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27575 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Jonsson, Johan |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds