I tvistemål ska domstolen upprätta en sammanställning över parternas talan. Arbetet med sammanställningen är tänkt att underlätta klargörandet av parternas talan, i syfte att få en klar och korrekt bild av tvisteläget i ett tidigt skede av processen. Under de intervjuer som jag höll i början av uppsatsarbetet framkom emellertid att en uppfattning bland ombud som arbetar med kommersiella tvistemål är att sammanställningar även används för andra ändamål än som ett verktyg vid förberedelsen. Ombuden berättade att domstolar ibland låter en sammanställning fungera som avgörande eller betydelsefullt beslutsunderlag vid bedömningen av om en omständighet har åberopats tidigare under målets handläggning, antingen vid en tillämpning av preklusionsreglerna eller vid prövning av överklaganden i högre instans. I uppsatsen utreder jag vilken betydelse sammanställningen har vid en preklusionsbedömning och vid avgörandet av saken, samt hur arbetet med sammanställningen under förberedelsen ska gå till. Uppsatsen inleds med en genomgång av vissa grundläggande element vid förberedelsen i tvistemål, följt av en diskussion om vad en sammanställning bör innehålla, vem som ska upprätta den och när den ska upprättas. Den mest omfångsrika delen av uppsatsen rör sammanställningens betydelse vid en preklusionsbedömning. Centralt i denna del är undersökningen av vilket material som domstolen ska använda för att bedöma om en omständighet är ny i målet. Därefter analyseras vilken roll sammanställningen kan och bör ha när domstolen ska avgöra saken genom dom, samt vilka möjligheter en domstol har att, utan lagstöd, fatta ett processuellt beslut om att låta sammanställningen fungera som beslutsunderlag när det ska avgöras om en omständighet är ny. Utredningen avslutas med en jämförelse av hur reciten i skiljeförfarande används i skiljemål och vilken betydelse den tillmäts. Slutsatsen är sammantaget att en sammanställning inte kan anses ha någon annan betydelse än som ett verktyg under förberedelsen. Det är en domare, företrädesvis referenten, som ska upprätta sammanställningen. Sammanställningen kan med fördel innehålla även andra uppgifter än parternas yrkanden och grunder, till exempel uppgift om bevis och en bakgrundsbeskrivning av tvisten. Sammanställningen ska upprättas successivt under förberedelsens gång och bör skickas ut till parterna i god tid före huvudförhandlingen. Det finns inget stöd i rättskällorna för att sammanställningen kan användas som avgörande eller betydelsefullt beslutsunderlag vid nyhetsbedömningen när det är fråga om preklusion. Därutöver hindrar RB 17:2 att sammanställningen används som underlag för domen. Det är inte heller lämpligt att rätten utgår från den när avgörandet ska beslutas, eftersom målet kan ha förändrats under huvudförhandlingen. Min bedömning är att det inte heller är möjligt för domstolen att fatta ett processuellt beslut om att låta sammanställningen ersätta inlagorna vid en bedömning av om en omständighet är ny. I skiljeförfarande har reciten däremot stor betydelse; den kan användas som underlag för skiljedomen. Med hänsyn till de skillnader som finns mellan skiljeförfarande och domstolsprocessen, och med hänsyn till att ändamålen bakom en recit i skiljeförfarande skiljer sig från ändamålen bakom sammanställningen i allmän domstol, kan det dock inte anses vara möjligt för domare i allmän domstol att hämta vägledning från det skiljemannarättsliga området i frågan om sammanställningens betydelse i allmän domstol. / In civil cases, the court is obligated to draw up a compilation of the parties’ respective actions. The purpose with drawing up a compilation is to facilitate the clarification of the parties’ actions, in order for the court to get a clear and correct view of the dispute at an early stage of the proceedings. However, when interviewing counsels working with commercial cases amenable to out-of-court settlement, it emerged that a perception among these persons is that compilations are also used for other purposes than as an aid during the preparatory proceedings. The counsels’ stated that courts sometimes use compilations as a decisive or significant basis for decision making when deciding whether a circumstance has been invoked earlier in the proceedings, either when applying the rules of preclusion or when reviewing appeals. In this thesis, I investigate what role a compilation has when deciding if a circumstance shall be precluded and when deciding the case, as well as how the court’s work with the compilation should be performed. The thesis begins with a review of certain basic elements in the preparatory proceedings of civil cases, followed by a discussion regarding what a compilation should contain, who should draw it up and when it should be drawn up. The most extensive part of the thesis concerns what role the compilation has when the court is to decide if a circumstance shall be precluded. Central to this part is the analysis regarding what material the court shall use when assessing whether a circumstance has been invoked earlier in the proceedings. Thereafter follows an analysis concerning what role a compilation can, and should, have when the court is to decide the matter by judgement, and what the possibilities are for the court to, without support in legislation, make a decision with the meaning that the compilation should be used as decision basis when deciding whether a circumstance is new. The thesis is concluded with a comparison of how the recital is used in commercial arbitration and what role it plays in such proceedings. The aggregative conclusion is that a compilation plays no other role than as a tool during the preparatory proceedings. It is a judge, preferably the reporting judge, who is to draw up the compilation. The compilation may advantageously also contain other information than the parties’ claims and cause of action, for example information about evidence that will be presented and a description of the dispute. The compilation shall be drawn up successively during the preparatory proceedings and should be sent out to the parties well before the main hearing. I find no support in the sources of law that allows for the compilation to be used as a decisive or significant basis for decision making when assessing if a circumstance is new and therefore should be precluded. Moreover, chapter 17, section 2 of the Code of Judicial Procedure prevents the compilation from being used as a basis for the judgement. Neither is it appropriate for the court to proceed from the compilation when the matter is to be decided, as the case may have changed during the main hearing. My assessment is that it is not possible for the court to make a procedural decision to have the compilation replace the submissions when assessing whether a circumstance is new. In commercial arbitration, on the other hand, the recital is of great importance; it can be used as a basis for the arbitration award. However, in view of the differences between arbitration and judicial proceedings, and in view of the fact that the purposes of a recital in commercial arbitration differ from the purposes with a compilation in judicial proceedings, it cannot be considered possible for a judge to obtain guidance from the field of arbitration in the matter of what role the compilation plays in a judicial proceeding.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-443544 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Bergqvist, Anna |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds