Inledning: I Sverige har alla blivande föräldrar rätt till fri mödravård. I stort sett alla kvinnor utnyttjar den förmånen. Barnmorskor vid MVC är ofta den första kontakten som de blivande föräldrarna träffar under graviditeten, och har också huvudansvaret för graviditeten ända fram till barnets födelse. Under de senare åren har mödravården alltmer fokuserat på det ofödda barnets hälsa. Förutom de rutinmässiga undersökningarna och samtalen är barnmorskans uppgift också att ge information kring olika fosterdiagnostiska metoder och genetiska avvikelser som kan upptäckas. Utifrån informationen ska de blivande föräldrarna kunna fatta egna beslut kring fosterdiagnostik, och ofta ta ett snabbt beslut. Det är därför viktigt att den information som ges är tydlig och detaljerad. Barnmorskans information ska göra att man känner sig trygg med de beslut man tar. Den utökade kunskapen, medvetenheten och känsligare tekniken ökar den enskilda förälderns önskan om relevant information och därför ställs högre krav på barnmorskor i rollen som förmedlare av information kring genetik och fosterdiagnostik. Därför är det viktigt att undersöka hur barnmorskorna själva upplever sin kunskapsnivå inom dessa områden, om de själva anser sig ha fått tillräcklig utbildning för att ge denna information till de blivande föräldrarna. Syftet med studien var att undersöka hur barnmorskor upplever sin kunskapsnivå och utbildning inom fosterdiagnostik och genetik samt att undersöka vilka behov för utökade resurser inom dessa ämnen barnmorskorna ansågs föreligga. Material och metod: Totalt 200 barnmorskor på MVC, fördelade mellan olika regioner av Sverige, deltog i en enkätundersökning våren 2005. Svarsutfallet var 30 %. Frågeformuläret innehöll 49 frågor med både fasta och öppna svarsalternativ. Formuläret var bearbetat och utformat för denna studie. Resultat: Majoriteten av barnmorskorna ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik. Många barnmorskor ansåg sig ha lite, men ej tillräcklig, kunskap kring ultraljud och moderkaks- och fostervattenprov. En fjärdedel av barnmorskorna ansåg sig inte ha någon kunskap alls kring NUPP eller genetik. Barnmorskorna ansåg också att de har fått för lite eller ingen utbildning alls inom dessa områden. Så stor andel som 67 % önskar ytterligare utbildning inom ovanstående ämnen. En liten andel (6 %) anser att det vore bra om några få barnmorskor fick ytterligare utbildning och på så sätt få en ökad kompetens. 11 % av barnmorskor ansåg att det vore bra med personer med specialkompetens, genetiska vägledare, knutna till mödravården, som de kan hänvisa blivande föräldrar till. Konklusion: Denna studie har resulterat i en sammanställning av hur de tillfrågade barnmorskorna vid MVC själva uppfattar sin kompetens och utbildning inom genetik och fosterdiagnostik. Då barnmorskorna själva ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik samt ansåg att de fått för lite utbildning inom dessa ämnen bör tillvägagångssättet för genetisk vägledning vid svensk mödravård ses över. Resultaten från denna studie kan ses som ett viktigt underlag för hur genetisk vägledning för blivande föräldrar kan förbättras i Sverige. / Introduction: In Sweden, all pregnant women have the right and access to free antenatal care. A midwife is often the first professional contact the expecting parents will encounter, and the midwife is also the person with the key responsibility for the pregnancy. In recent years, antenatal care has increasingly focussed on the health of the unborn child. In addition to routine examinations and conversation, the midwives role is to inform about prenatal diagnosis, the risk figures, and the genetic divergence that can be detected. The parents should, based on this information, be able to make a decision about prenatal diagosis. It is therefore crucial that the information conveyed is clear and sufficient. As the knowledge and awareness in this area increases and as thetechniques gets more accurate, parents desire more relevant information, and the demand on midwives as informers in this area increases proportionally. Therefore it is important to investigate how the midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, and if they consider that they have sufficient education in this area. Aims of the study: to investigate how midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, to investigate if they consider that they have sufficient education in this area and to investigate what kind of needs for increased resources within this area the midwivesconsider to be important. Material and method: In total 200 antenatal care midwives from various towns of different sizes and from various regions throughout Sweden were invited to take part in a survey in the course of spring 2005. A questionnaire containing 49 questions was distributed by e- mail. About 30 % of the questionnaires were answered and returned. This questionairre was designed for this study. Results:Most midwives considered that they had insufficient knowledge about prenatal diagnosis and genetics. Many midwives said that they had some, but insufficient knowledge about ultrasound and chorionic villus sampling and amniocentesis. As many as 25% of the midwives thought that they had no knowledge about NUPP and genetics. The midwives also considered that they had none or only little education in prenatal diagnosis and genetics. Most midwives (67 %) answered that they would like additional education within prenatal diagnosis and genetics. A few (6 %) think it would be valuable if a few midwives could get extra education and thus increased competence. Others (11 %) consider it a good idea to employ genetic councellors within antenatal care. Conclusion: This study shows how midwives within antenatal care in Sweden assess their own knowledge and education within genetics and prenatal diagnosis. As the midwives consider that they have insufficient knowledge and education in this area, the way of giving this kind of information and genetic councelling within antenatal care in Sweden should be investigated.The results from this study can be regarded as a basis of how geneic councelling for expecting parents could be improved in Sweden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-230902 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Ingvoldstad, Charlotta |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds