The Telemedical Assistance Service (TMAS) plays a vital role in medical care at sea by linking the medically responsible officers (MROs) on board with onshore physicians. This project aims to investigate telemedical providers’ perceptions of maritime health care quality today, as well as future potential improvements in this field. A qualitative methodology was chosen as its strength lies in focus on the processes – the people, situation and events that lead to certain outcomes. Semi-structured interviews with TMAS professional staff focused on current communication limitations, perceptions of overall care quality, and what developments, technological or otherwise, might improve healthcare at sea. Following interview transcription and coding against the aims, results with a good degree of consensus were as follows. Poor communication is clearly an issue. High speed data transmission would allow TMAS medical staff to directly observe and evaluate injured crew, and to direct MROs with greater certainty. A touchpad-based system to codify onboard pharmaceuticals was recommended. Standardised initial communication templates would save time and uncertainty and are congruent with how ship’s officers deal with many other situations. Given the difficulty MROs have with IV placement, a shift to intraosseous delivery was recommended. A smaller, more focused and integrated TMAS physician cohort in Sweden was suggested. Pulse oximeters, glucometers and defibrillators were seen as ‘must have’ items on board. Developments in point of care blood analysis, especially for detection of inflammation and infection, were seen as important to evaluate. As a general conclusion, progress could be made in improving onboard medical care via a collaboration between TMAS personnel, MROs, and maritime training staff. This would allow for dialogue on what changes to training and onboard equipment might be agreed now; what should be further evaluated; and a mechanism by which developments in communication, techniques, and portable analytic devices might be effectively implemented in the future. / Telemedical Assistance Service (TMAS) spelar en viktig roll i sjukvård till sjöss genom att sammanföra sjukvårdsansvariga sjöbefäl (MROs) med sjukvårdspersonal iland. Denna rapport syftar till att undersöka uppfattningar hos landbaserad personal i TMAS-funktionen angående dagens vårdkvalitet inom sjöfarten, samt potentiella förbättringar inom området. En kvalitativ metod valdes då denna lämpar sig väl med hänsyn till att den fokuserar på processerna, vilka inbegriper individer, situationer, och händelser som leder till vissa utfall. Semistrukturerade intervjuer med TMAS-personal inriktades på rådande begränsningar inom kommunikation, vårdkvalitet ombord, samt hur framtidens teknik kan förbättra sjukvård till sjöss. Efter intervjutranskribering och kodning mot tre huvudfrågor har resultat med en hög grad av samstämmighet utkristalliserats. Bristfällig kommunikation är ett uppenbart problem. Dataöverföring med hög hastighet skulle tillåta konsulterande läkare att själv observera och utvärdera skadade besättningsmedlemmar, samt att instruera MROs med högre noggrannhet. Ett system baserat på pekplattor för effektiviserad hantering av mediciner ombord rekommenderades. Standardiserade mallar som stöd för initial patientrapportering skulle spara tid och förebygga osäkerhet, och skulle ligga väl i linje med hur fartygsbefäl hanterar många andra situationer ombord. Mot bakgrund av ombordanställdas besvär med att sätta intravenösa infarter, rekommenderades en övergång från intravenös till intraosseös läkemedelsadministrering. En mindre och mer integrerad arbetsgrupp på TMAS-avdelningen i Sverige föreslogs. Syremättnadsmätare, glukosmätare, och defibrillatorer ansågs vara oumbärliga tillbehör ombord. Utrustning för patientnära blodanalys, i synnerhet för att upptäcka inflammation och infektion sågs som viktigt att utvärdera vidare. Sammanfattningsvis pekar resultaten mot att framsteg inom sjukvård till sjöss kan främjas genom samarbete mellan TMAS-personal, sjukvårdsansvariga ombord, och kursansvariga för sjöfartsutbildningar. Ett sådant samarbete skulle möjliggöra en dialog om vilka förändringar avseende utbildning och utrustning ombord som kan implementeras i dagsläget, och vilka som kräver vidare granskning. Det hade även utgjort ett forum för vad som kan realiseras i framtiden beträffande kommunikation, tillvägagångssätt, och portabla analysverktyg.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-96112 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Storlien, Hugh Lars Haakon, Halldin, Anton Davis |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Sjöfartshögskolan (SJÖ), Linnéuniversitetet, Sjöfartshögskolan (SJÖ) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds