<p>Several programs exist today for calculating aerodynamic coefficients that with some simplificationsprovide fast approximations of the values for a real aircraft.Four different programs were analyzed for this report: Tornado, AVL, PANAIR and a handbook-typepreliminary method. In addition, ANSYS CFX was used for airfoil validation. For calculation of the zerolift drag, an approximation was computed in order to calculate the remaining values that were notcalculated by the software: drag contribution for fuselages, nacelles and some horizontal stabilizersand fins.Different types of aircraft were selected for trial: two commercial aircraft (Boeing 747-100 and 777-300), a TF-8A research airplane (with area rule application: some additions were made to the fuselageto prevent large variations in the cross-section when the contribution of the wing is added), a LockheedConstellation C-69 used as a military cargo airplane, a Boeing Stratocruiser used by the USAF withtwo configurations (basic and bomber), and an Aero Commander 680 Super, similar to a Cessna 162.Two airfoils (NACA2412, 0012) were also analyzed, to investigate the limitations of software designedfor three-dimensional calculations.The accuracy of the results showed that the validity of the software depends on the planform of theaircraft, as well as the simulation parameters Mach number and Reynolds number. The shape of thewing caused some of the methods to have serious difficulties in converging to valid results, orincreased the simulation time beyond acceptable limits.</p> / <p>Numera finns det olika program för beräkning av de aerodynamiska koefficienterna från en modellmed vissa förenklingar som ger en snabb approximation av värdena för ett verkligt flygplan.Fyra olika program har analyserats för denna rapport: Tornado, AVL, PANAIR och en handbokbaserad preliminär metod. Dessutom användes ANSYS CFX för validering av vingprofiler . Vidberäkningen av noll-lyft motståndet, en approximation användes för de återstående delarna som inteberäknas av de andra metoderna: motståndsbidraget från flygkroppar, gondoler och vissa horisontellastabilisatorer och fenor.Olika flygplaner har testats: två trafikflygplan (Boeing 747-100 och 777-300), ett TF-8Aforskningsflygplan (med area regel användning: några tillägg gjordes på flygkroppen för att tvärsnitteninte har stora variationer när bidraget från vingen läggas), ett Lockheed Constellation C-69, ett BoeingStratocruiser som används av USAF i två konfigurationer (den vanliga och bombplan), och ett AeroCommander 680 Super, som liknar ett Cessna 162. Två vingprofiler (NACA 2412, 0012) analyseradesockså, för att kontrollera begränsningarna av programmen avsedd för tredimensionella beräkningar.Riktigheten av resultaten visade att giltigheten av programmen beror på formen av flygplanernasvingar, samt de simulationernas parametrar: Mach nummer och Reynolds nummer. Formen på vingenorsakade några av de metoderna att ha stora svårigheter med konvergensen till giltiga resultat, ellerökat simulering tid över acceptabla gränser.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-58316 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Lopez Pereira, Ramon |
| Publisher | Linköping University, Fluid and Mechanical Engineering Systems |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.002 seconds