Årets undersökning har bekräftat att vi nu funnit delar av den senvikingatida/tidigmedeltida verksamhet som västergarnsvallen byggdes för att omgärda. Hur omfattande bebyggelsen på platsen varit, dess rumsliga omfattning och datering är fortfarande inte klargjort. Inte heller kan vi i nuläget avgöra vilken eller vilka verksamheter som funnits i området. Men de dateringar och fynd vi så här långt har gör dock att vi nu kan säga att verksamhet innanför vallen säkert kan daterat till 1000-tal. Den tidigare framförda uppfattningen om att Västergarnsvallen inte tycks omgärda något som står i relation till vallens omfattning och de efterhängsna benämningarna ”staden som aldrig blev och en ofullgången stad” kan nu på allvar börja diskuteras. Även om de husgrunder vi nu lokaliserat innanför vallen ännu inte regelrätt kan benämnas stad visar fynden på att Västergarn måste betraktas mer som en stadsmiljö, om än inte av Visbys omfattning, än regelrätt gotländsk landsbygd. Vallens omfattning och konceptet med två samtida mycket nära varandra liggande kyrkor har ju redan tidigare gjort stadsdiskussionen aktuell men avsaknaden av dateringar och annan medeltida bebyggelse innanför vallen har gjort att man mer eller mindre avfört tanken på en stad i Västergarn. Undersökningarna i Västergarn innanför vallen har också satt nytt ljus på Paviken och förhållandet mellan Paviken och Västergarn. Enligt tidigare uppfattning upphörde verksamheten vid Paviken vid ingången av 1000-talet och påbörjades inte förrän runt 1150 nere i Västergarn, den senare tidpunkten bygger främst på uppförandet av den romanska kyrkan och avsaknaden av fynd daterade innan 1150. De nya dateringar som nu finns visar att denna besvärliga lucka på 150 år nu inte tycks existera. Men att sedan klargöra förhållandet dem emellan kräver mer undersökningar och fram för allt forskning. Ett helhetsgrepp med Paviken, Västergarn innanför vallen och Kronholmsområdet bör på sikt anläggas för att man ska kunna bringa klarhet i områdets funktion och betydelse från vikingatid in i tidig- och högmedeltid. Västergarns hade av allt att döma ett mycket strategiskt läge inte bara som hamn- och handelsplats på den gotländska västkusten utan också som knutpunkt för vidaretransport av handelsvaror till gotlands inland. Möjligheten att lasta om gods i Västergarn för vidare transporter in i ön via de vattensystem man når från Västergarn upp i västergarnsån in i Paviken och vidare in i sjösystemen bör ha gjort Västergans läge ytterst fördelaktigt. Det är heller inte orimligt att denna vattenled till och med kan användas för att transportera gods ända ut till öns östkust med destination mynningen av gothemsån. Även här måste man i den fortsatta forskningen lyfta blicken och ta ett helhetsgrepp på det vikingatida och medeltida landskapet och dess fornlämningar och andra fyndomständigheter kring inlandets vattensystem.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hgo-67 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Norderäng, Johan |
| Publisher | Högskolan på Gotland, Avdelningen för Arkeologi och osteologi, |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Report, info:eu-repo/semantics/report, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds