Ettårsregeln tillämpas av skattskyldiga, som arbetar och vistas utomlands längre än ett år, för att undgå dubbel beskattning av utländska inkomster. Behovet av ettårsregeln är bland annat att en skattskyldig ska kunna förutse sin beskattning inför ett arbete utomlands och därför har förutsebarheten som ett rättssäkerhetsbegrepp en central roll i uppsatsen. Enligt ettårsregeln, som finns i 3 kap. 9-10 §§ IL, är det tillåtet med kortare avbrott i vistelsen utomlands. Omfattningen av tillåtna kortare avbrott i Sverige är sex dagar per månad eller 72 dagar per år. Rättsläget är dock oklart för hur många dagar som är tillåtna vid kortare avbrott i tredje land eftersom det bland annat inte uttryckligen står i lagtexten. I förarbeten till ettårsregeln ansågs det inte finnas ett behov av att lagstifta kring begränsningar av kortare avbrott i tredje land. Istället ska det vid omfattande kortare avbrott i tredje land tas hänsyn till syftet med ettårsregeln och kortare avbrott. Syftet med att införa en begränsning i ettårsregeln var att förhindra missbruk av regeln. Innan HFD 2014 ref. 9 avgjordes det i rättspraxis huruvida ettårsregeln var tillämplig, på antalet dagar som tillbringades i Sverige och i tredje land. I HFD 2014 ref. 9 bedömdes en pilots omfattande tjänsteresor med övernattning vara kortare avbrott enligt ettårsregeln, då det i gällande rätt för kortare avbrott i tredje land anses att övernattning utanför bostadslandet är ett kortare avbrott. Dock menade Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD, att pilotens syfte med resorna var underordnade syftet att missbruka ettårsregeln och avgjorde därför rättsfallet till pilotens fördel. Utav HFD 2014 ref. 9 kan det tolkas att dygnsvilan och syftet med avbrott vid omfattande kortare avbrott har fått betydelse för rättsläget, vilket medfört att olika tillämpningsproblem har uppstått. Tillämpningsproblemen är bland annat då en skattskyldig ska bevisa syftet med kortare avbrott samt att kunna förutse hur omfattande kortare avbrott får vara för att ettårsregeln ska kunna tillämpas. Syftet med uppsatsen är att utreda gällande rätt för ettårsregeln och kortare avbrott i tredje land samt förtydliga vilka brister som finns med regleringen utifrån vad som anses vara god skattelagstiftning. Uppsatsen visar att regleringen av ettårsregeln och kortare avbrott i tredje land inte kan anses vara enligt god skattelagstiftning på grund av de nya tillämpningsproblemen, där bland annat förutsebarheten för de skattskyldiga kan anses ha minskat. Dessutom brister regeln i sin utformning och oklarheter uppstår eftersom den inte är enkel att tolka. Mina reflektioner kring rättsläget visar att det finns ett behov av förtydligande av gällande rätt. Därför är mitt förslag att lagstiftaren bör se över lagstiftningen, främst vad det gäller rekvisitet att vistelsen utomlands måste ske i ett och samma land. En annan lösning är att fastställa antalet dagar som är tillåtna med kortare avbrott i tredje land.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-38782 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Persson, Jennie |
| Publisher | Karlstads universitet, Handelshögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0016 seconds