The starting point of this project was the sparsely built housing areas, dominated by tall towerblocks, from the Million-program era, to me exemplified by Bredäng, in southwestern Stockholm. Here, there are eight floors high towerblocks placed at an even distance of 50 meters from each other. The initial idea was look at ways to condensate by exploiting empty space in-between tall residential houses, generally. The project was to change direction, however. What I had labeled as a generic Million-program area, is in fact very much a specific site. Time has passed since Bredäng were built, for 50 years, the site, that already in its cradle were unusually nature-oriented, has grown, and developed an identity. My strategy formed into being taking care of the features I found to be the obvious qualities, and translate them into new buildings on the site. Bredäng is not inner city, and doesn’t need city-oriented additions, but the green areas, on the other hand, is worth preserving, as is the drama in the tall thin houses framing the views, and the contrasts between the shrubby, small-scaled ground level and the grand open spaces. If I was to state a conclusion it would be that I think that a general strategy for condensation in sparsely planned residential areas is to see each area as its own, and to start with looking at what is already there. / Utgångspunkten för projektet var Miljonprogrammets glesbebyggda höghusområden, som för mig har kommit att exemplifieras av Bredäng, i sydvästra Stockholm. Här är åtta våningar höga skivhus är utplacerade med jämna mellanrum på ca 50 meter. Tanken var att titta på hur man kan förtäta genom att utrymmen mellan höga skivhus exploateras, generellt. Projektet kom dock tidigt att ta en annan riktning. Det jag rubricerat som ett typexempel är en specifik plats. Lång tid har passerat sedan Bredäng byggdes, i 50 år har platsen som redan när den byggdes var ovanligt naturpräglad och speciell, vuxit, utvecklats och fått sin identitet. Min strategi blev att använda det jag tyckte var de mest framträdande kvaliteterna i området och försöka omsätta dem i tillägg på platsen. Bredäng är inte innerstad och behöver inte stadsmässiga tillägg, grönområdena, däremot, är värda att ta tillvara, liksom det dramatiska i de stora, höga husen som ramar in vyerna, och kontrasterna mellan det snåriga, småskaliga på marknivå, och det storslagna, öppna ytorna. Om jag skulle formulera en slutsats är det att jag tror att en generell strategi för att förtäta glesbebyggda områden är att betrakta varje enskilt område som specifikt och utgå från vad som redan finns där.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-144186 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Nordstrand, Ingrid |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds