The freshwater isopod Asellus aquaticus has been shown to exist in two different ecotypes, stonewort ecotypes and reed ecotypes. The differentiation is likely due to adaptation towards different predator regimes and possibly also other selective forces. It is unknown if the ecotypes have different adaptations when it comes to food preferences and roles in the ecosystems. In the present study, isopods of each ecotype were collected from two lakes where the differentiation of pigmentation was especially pronounced to examine whether this had a connection with other physiological adaptations. Growth rate, competitiveness, exposing behaviour and grazing efficiency were tested in two experiments with periphyton or coarse detritus as food sources. None of the results indicated a specialization towards their regular food. Instead, the stonewort ecotype had significantly faster growth rate for both food sources. Presence of snails caused a slight, but statistically insignificant increase in growth rate when periphyton was the food source. Individuals of the reed ecotype were more exposed on the substrate than the stonewort ecotype, but the difference was not statistically significant. Grazing efficiency of both detritus and periphyton was similar and not significantly different between ecotypes. The results thus show no indication to phenotypical differences between ecotypes in the ability to graze or process different types of food. However, currently known adaptations, e.g. in behaviour and pigmentation may be important for the ecological role of the species. / Sötvattengråsuggan Asellus aquaticus har visats kunna förekomma i två ekotyper, kransalgsekotyper och vassekotyper. Differentieringen beror troligen på en anpassning till olika predatorregimer och möjligen även andra selektiva krafter. Det är okänt om ekotyperna har olika anpassningar till födoval och roller i ekosystemen. I denna studie samlades vattengråsuggor av vardera ekotyp in från två sjöar där differentieringen av pigmentering var speciellt markant för att undersöka om detta hade något samband med anpassningar till lokala födoresurser. Tillväxthastighet, konkurrenskraft, exponerat beteende och beteseffektivitet testades i två experiment med perifyton eller detritus som matkällor. Inga av resultaten visade på en specialisering till den normalt förekommande matkällan. Istället visade sig kransalgsekotypen ha signifikant högre tillväxthastighet för båda matkällorna. Närvaro av snäckor orsakade en liten, men icke signifikant ökning av tillväxthastigheten hos vattengråsuggor med perifyton. Individer av vassekotypen var exponerade på substratet oftare än kransalgsekotypen, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Beteseffektiviteten av både detritus och perifyton var jämbördig och inte signifikant olika mellan ekotyperna. Resultaten visar inga indikationer på fenotypiska skillnader mellan ekotyperna i förmåga att beta eller omsätta olika födotyper. Däremot kan fler ekologiska effekter beroende på de i nuläget kända anpassningarna, exempelvis beteende och pigmentering inte uteslutas, och kan ha betydelse för artens funktion i ekosystemet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-129322 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Ohlsson, Mikael |
| Publisher | Linköpings universitet, Biologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds