Fluoxetin är den aktiva substansen i många serotoninreglerande läkemedel som förs in i vattendrag. Substansen har visats påverka beteende av vattenlevande organismer som fiskar, mollusker och kräftdjur genom att öka deras djärvhet. I denna studie undersöktes fluoxetins akuta (på vildfångade individer) och kroniska (på labbuppfödda individer) effekter av koncentrationerna 0, 3 och 30 ng L-1 på Asellus aquaticus (sötvattengråsugga) antipredatorbeteende. Detta gjordes genom tre beteendetest: (1) tid att lämna refug, (2) spontan aktivitet samt (3) flyktbeteende under predationsrisk. Överlag hittades få eller inga effekter på A. aquaticus från fluoxetin. De effekter som dock påverkade individer signifikant visade att exponerade individer flydde en signifikant kortare (30 %) tidsperiod från en simulerad predatorattack. Utöver denna huvudeffekt av fluoxetin hittades även signifikanta skillnader i fluoxetins påverkan på de två grupperna, när individer blev utsatta för den högsta koncentrationen ökade vildfångade individer sin aktivitet (38 % fler stopp och 49 % mer rörelse) medan labbuppfödda individer sänkte sin aktivitet (43 % färre stopp och 37 % mindre rörelse). Individer som inte var exponerade visade signifikanta skillnader i alla beteendetest för de två grupperna. Det är troligt att beteendeskillnader är en följd av olika uppfödningsmiljöer, dock går det inte att utesluta att ändrade genfrekvenser uppkommit. Studien lyser sken på behovet av fler studier av långtidsexponering av läkemedelsrester, de är sällan akut giftiga men har däremot subletal påverkan i låga doser. / Fluoxetine is the active substance in many selective serotonin reuptake inhibitive pharmaceuticals that currently enters surface waters. The substance has been shown to affect behaviors of water living organism such as fish, molluscs and crustaceans by making them less cautious. This study investigated the acute (on wild caught individuals) and chronic (on lab reared individuals) effects of fluoxetine on the antipredator behavior of Asellus aquaticus for three concentrations; 0,3 and 30 ng L-1. Three tests were used to determine the effects: (1) time to leave a shelter, (2) spontaneous activity and (3) escape behavior under predation risk. Few statistically significant effects of fluoxetine on A. aquaticus were found. However, individuals exposed to fluoxetine had a significantly shorter (30 %) escape period. Besides this main effect of fluoxetine, significant interactions between the two groups and fluoxetine were also found. When exposed to the highest concentration wild caught individuals increased their spontaneous activity (38 % more stops and 49 % more movement), while lab reared individuals reduced their activity (43 % fewer stop and 37 % less movement). Furthermore, non-exposed individuals from the two groups behaved significantly different in all the tests. It is likely that the differences in behavior occurred due to environmental effects of laboratory rearing, although altered gene frequencies cannot be excluded. This study emphasizes the need for development of methods for more chronic testing of pharmaceuticals, especially considering that pharmaceuticals are seldom acutely toxic but often has sub lethal effects in low doses.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-138585 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Hietanen, Kai-Henrik |
| Publisher | Linköpings universitet, Biologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds