Till följd av begränsade resurser och en ökande andel äldre i befolkningen står de svenska kommunerna inför stora utmaningar under de kommande decennierna. Samtidigt som välfärden regleras på nationell nivå så är det kommunernas ansvar att omsätta och tillhandahålla välfärden så att, däribland, vården och omsorgen fördelas till alla på lika villkor. Tidigare forskning visar att kommunerna använder lokalpolitiskt upprättade dokument, riktlinjer, för att vägleda biståndshandläggare och minska olikheten i beslut och bedömningar inom den egna kommunen. Den här studien har kartlagt och jämfört riktlinjer för socialtjänstens bistånd av äldreomsorg i 51 svenska kommuner med fokus på om kommunerna erbjuder likvärdiga förutsättningar till stöd och hjälp. Riktlinjernas funktion och innehåll har analyserats med hjälp av innehållsanalys samt utifrån teorin om framing och Lipskys teori om frontlinjebyråkraten och fördelningen av de offentliga resurserna som teoretisk referensram. Resultatet visar att de kommunala riktlinjerna innehåller en stor variation av information, med olika inslag av subjektiv styrning. Av riktlinjerna framgår hur ansvaret för äldreomsorgen delegeras ner genom leden, från staten till kommunerna och vidare till biståndshandläggarna som, utifrån såväl nationella regelverk som lokala styrmedel, åläggs att göra bedömningarna och fatta besluten. Studien visar att kommunerna överlag tillhandahåller liknande insatser men att omfattningen och kraven skiljer sig varför jämförelsen mellan riktlinjerna snarare visar på skillnader än likheter. Vidare framgår att riktlinjerna i varierande grad inte är uppdaterade varför många innehåller inaktuell information avseende lagar och rättspraxis. Studien visar också att skillnaderna i de lokala tolkningarna av lagen, vid tillämpning, kan antas ha stor inverkan på enskilda medborgares liv. Endast till viss del kunde systematiska skillnader mellan olika typer av kommuner utläsas. Avslutningsvis visar studien hur kommunerna, genom upprättandet av riktlinjer som ett styrmedel, har ambitionen att säkerställa rättssäkerhet och likvärdighet i den egna kommunen. Motsägelsen i detta är att kommunerna, i sin ambition att skapa rättssäkerhet och likvärdighet för kommunmedborgarna, samtidigt cementerar olikhet och rättsosäkerhet för medborgare kommuner emellan. Detta trots att medborgarnas behov ska prövas enligt samma nationella lagar, rättspraxis och bestämmelser. / Due to limited resources and an increasing share of older people, the Swedish municipalities are facing great challenges in the decades to come. Although the welfare is regulated on a national level, the municipalities are responsible for providing and distributing care and welfare on equal terms to all. Previous research suggests that municipalities are using local political documents, policy guidelines, to guide care managers and reduce the dissimilarities in decision-making and needs assessment within the municipality. In this study, guidelines for elderly care assessment in 51 Swedish municipalities have been mapped out and compared, focusing on whether support and help for elderly is provided on an equal basis. The function and content of the guidelines have been analyzed with content analysis and as a theoretical framework the theory of framing as well as Lipsky´s theory about the street-level bureaucracy and the distribution of public resources have been applied. The result of the study shows a great variation of information within the guidelines, with elements of subjective guiding. In addition, the guidelines reveal how the accountability for the elder care are being delegated from the state down to the municipalities and thereon to the care managers, who, in accordance to national as well as locally policy guidelines, are held accountable for the care assessment and decision-making. The result also shows that the municipalities in general are providing similar services but to a different extent and based on varying criteria. As a consequence, the comparison rather indicates differences than similarities. The guidelines are, in addition, not up to date, and many contain outdated laws and legal practice. As the result indicates, it is reasonable to assume that, if applied, the differences in local interpretation of the law would have a significant impact on the lives of individual citizens. Systematic differences between municipalities could only to a limited extent be identified. In conclusion, the study suggests that the municipal ambition, by creating local guidelines for elderly care assessment, is to ensure legal certainty and equality within the municipality. The result, however, is contradictory as the policy guidelines, while ensuring legal certainty and quality for the local citizens, consolidate the inequality and legal uncertainty for citizens depending on residential location. Meanwhile, the citizens need is meant to be assessed according to the same national laws, legal practice and regulations.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-158704 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Wittberg, Sara |
| Publisher | Linköpings universitet, Socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0029 seconds