Introduction: Physical inactivity, related lifestyle diseases and back pain are severe problems in today’s society. One way to increase physical activity level is through Motivational Interviewing (MI). Purpose: Comparing participants who were in need of MI for physical activity due to risk of heart- and coronary disease with participants not in need of MI, and to describe whether MI for physical activity and other factors can predict change of physical activity level. Method: A cohort was followed during two years and measured on lifestyle factors, socioeconomic and psychological factors, general health, motivation to change lifestyle and back pain by questionnaires. Based on risk of heart and coronary disease, participants underwent an MI-session for increased physical activity (n=393) or no MI-session (n=380) at baseline. Results: Besides having a deteriorated lifestyle, the majority of participants who received MI were females, had lower self-estimated economy, had lower health-related quality of life, scored lower on psychological factors and had comorbidity and back pain to a larger extent. Factors related to increase of physical activity level included being physically inactive at baseline, being a female, not having MI and not having disability due to back pain. Conclusion: Participants in the MI-group had poorer health and more back pain. Having MI did not predict an increase of physical activity, but a low level of physical activity in the past and being a female did play a part in the prediction. More research is needed on MI for increase of physical activity level for an individual with risk of heart- and coronary disease and/or with back pain. / Introduktion: Fysisk inaktivitet, livsstilssjukdomar, och ryggsmärta är stora problem i dagens samhälle. Ett sätt att öka fysisk aktivitet är motiverande samtal (MI). Syfte: Att jämföra deltagare som på grund av ökad risk för hjärt-/kärlsjukdom har behov för MI för ökad fysisk aktivitet med de som inte har behov, samt att beskriva om MI för ökad fysisk aktivitet och andra faktorer kan predicera en ökning i fysisk aktivitetsnivå efter två år. Metod: En cohort följdes genom två år och mättes med enkäter beträffande livsstils-, socioekonomiska och psykologiska faktorer, hälsa, motivation till ändrad livsstilsbeteende samt ryggsmärta. Baserad på sin risk för hjärt-/kärlsjukdom fick deltagare ett MI-samtal syftat till att öka sin fysiska aktivitetsnivå (n=393) eller inget MI-samtal (n=380) vid baslinjen. Resultat: Deltagare som fick MI för ökad fysisk aktivitet var oftare kvinnor, hade lägre själv-estimerad ekonomi, sämre hälsorelaterad livskvalitet, sämre psykologisk hälsa, mera komorbiditet och mera ryggsmärta. Faktorer relaterade till ökning av fysisk aktivitetsnivå var att vara inaktiv vid baslinjemätningen, att vara kvinna, att inte ha haft MI och att inte ha funktionsnedsättning på grund av ryggsmärta. Konklusion: Deltagare i MI-gruppen hade sämre hälsa och mera ryggsmärta. MI predicerade inte en ökning av fysisk aktivitetsnivå. Däremot predicerade tidigare låg aktivitetsnivå och att vara kvinna en ökning. Mer forskning behövs avseende effekt av MI för ökning av fysisk aktivitetsnivå för individer med risk för hjärt-/kärlsjukdom och/eller ryggsmärta.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-69687 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Magnusson, Karin |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds