This thesis attempts to solve a problem identified by the Swedish Maritime administration. The problem consists of birds, more precisely great cormorants, which stain lighthouses with their faeces. Initially an investigation of the great cormorants is performed. The cormorants thrive in great numbers nowadays in the Swedish archipelago after being extinct only a few decades ago. The faeces has a very foul smell and is therefore considered as a problem by maintenance personnel working on lighthouses. It also causes an increased need for cleaning and repainting. An evaluation of previously tested methods for bird deterring was also performed. That evaluation did not discover any methods that had a long lasting effect. Rather it seemed that all methods suffered from habituation. Information about cormorants that tends to avoid being close to base stations for mobile phones was investigated. The investigation could neither confirm such an effect, nor dismiss one. Further investigation was discontinued since it was assumed that the effect was, if it existed, too weak to function as a bird deterring device. Finally bird spikes were discussed. Bird spikes were considered as an interesting direction for future work since it was judged to be a conceivable and permanent solution. / Denna rapport har sökt en lösning till, det av Sjöfartsverket, identifierade problemet med skarvfåglar på Sveriges fyrar. Skarvens träck har en mycket frän doft som skapar obehag hos Sjöfartsverkets personal som utför underhållsarbeten på fyrarna. Fågelträcken luktar inte bara illa utan bidrar också till ett utökat behov av rengöring samt målningsarbeten. Inledningsvis undersöktes framförallt skarvfågeln noggrant med syfte att bidra till ökad förståelse för problemet. Det konstaterades bland annat att skarven nu är en ytterst talrik invånare i våra skärgårdar efter att ha genomgått en stark populationsökning under de senaste decennierna. En utvärdering av tidigare testade metoder för att skrämma skarvarna utfördes. Denna utvärdering kunde inte finna någon framgångsrik metod utan visade istället på att en tillvänjningseffekt mot skrämmorna ofta uppstod givet att fåglarna fick tid att vänja sig. Tillvänjningseffekten kunde inte påvisas med säkerhet hos alla de utvärderade metoder men mycket pekade på att skarvar förmodligen alltid kommer vänja sig vid utplacerade skrämmor på fyrar. En hypotes att skarvar verkade undvika att vistas i närheten av basstationer för mobiltelefoni undersöktes. Det visade sig att fåglar innehar ett magnetiskt mineral som mycket väl kan absorbera strålning ifrån master för mobiltelefoni. Dessvärre visade sig osäkerheten om huruvida strålningen på något sätt påverkade fåglarnas beteende vara stor. Om effekten verkligen existerade bedömdes den som alltför ringa för att kunna fungera som en effektiv fågelskrämma. Avslutningsvis behandlas en för skarvarna hindrande åtgärd som med viss framtida utveckling eventuellt kan visa sig vara en slutgiltig lösning på problemet. Den hindrande åtgärden bestod av spikar konstruerade så att skarven inte kan landa på fyren.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-95278 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Ruul, Henrik |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för teknik och naturvetenskap, Linköpings universitet, Tekniska högskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds