Syftet med denna studie är att ta reda på hur några pedagoger upptäcker barn som riskerar läs- och skrivsvårigheter. Styrdokumenten talar om likvärdighet i undervisningen, vilket bör innebära en likvärdighet i på vilka grunder extra hjälp ochsärskilt stöd ges till barn. Materialet omfattar 15 intervjuer med pedagoger i förskola, förskoleklass och skolår 1. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser sig kompetenta att finna dessa barn i ordinarie verksamhet främst genom att lyssna av deras talspråk. Det är svårt att finna tydliga regler för vilka nivåer av språksvårigheter som renderar uppföljning. Eftersom insatser ofta bygger på pedagogers subjektiva uppfattning av situationen finns antagligen en risk för skillnader mellan pedagoger på vilka grunder uppföljning görs, även om metoderna för att upptäcka problemen är snarlika. De flesta av de intervjuade pedagogerna anser sig ha god hjälp av samtal med kollegor och specialpedagoger för att bli mer säkra på sin bedömning. Däremot påtalas i flera fall en upplevd resursbrist och begränsade fortbildningsmöjligheter, vilket riskerar att påtagligt påverka att barn blir uppmärksammade och vid behov utredda. Resursbristen påverkar också möjligheten att i den ordinarie verksamheten aktivt hjälpa de som har extra behov. Förutom pedagogernas kontinuerliga observationer förekommer även generella tester av barnens språkförmåga i förskoleklass och skolår 1, men innehåll och tidpunkt varierar, i regel beroende på huvudman.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-33370 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Eriksson, Catharina |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för svenska språket (SV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds